TMJ (temporomandibulär störning) är den medicinska benämningen på tillstånd som drabbar käkleden – den komplexa led som förbinder underkäken med tinningbenet på vardera sidan av huvudet. Både vuxna och barn kan drabbas av TMJ-besvär, som ofta yttrar sig i käksmärta, klickande ljud vid tuggning, huvudvärk eller nedsatt rörlighet i käken.
I första hand behandlas TMJ-störningar med konservativa metoder som bettskena, läkemedel och fysioterapi. När dessa behandlingar inte ger tillräcklig lindring, eller om själva leden är skadad, kan kirurgiska ingrepp bli aktuella. Här går vi igenom de vanligaste operationsmetoderna, vad de innebär och vilka risker som finns.
Artroplastik är ett samlingsnamn för flera olika operationer som används för att behandla TMJ-besvär. Ingreppen inkluderar diskektomi, diskrepositionering, kondylotomi och helt ledbyte. Varje kirurgiskt förfarande kan ge lindring av de smärtsamma symtomen, men alla operationer medför även risker. Svullnad (ödem), ökad smärta, blödningar och infektioner kan uppstå efter en TMJ-operation, och det finns en viss risk för skada på örat eller nerver under ingreppet. Artroplastik syftar till att förbättra käkledens funktion, men patienten kan i vissa fall fortsätta att uppleva smärta även efter operationen.
Vissa TMJ-störningar orsakas av att broskskivan i leden har glidit ur sitt läge. Rörelsen i skivan kan ge ett poppande eller klickande ljud när munnen öppnas, och skivan kan även klämma omgivande nerver vilket orsakar kraftig smärta. Vid en diskrepositioneringsoperation flyttas skivan kirurgiskt tillbaka till rätt läge och fixeras på plats. Operationen utförs i allmän anestesi och kräver normalt en kortare sjukhusvistelse.
En diskektomi blir aktuell när broskskivan är så svårt skadad att den inte längre kan fungera som stötdämpare i käkleden. Ingreppet utförs också när en tidigare diskrepositionering misslyckats med att hålla skivan på plats. Vissa skivor glider gång på gång ur läge eller rör sig fritt inom leden – patienter med sådana besvär är ofta goda kandidater för diskektomi.
Precis som vid repositioneringsoperationen krävs allmän anestesi och en kortare sjukhusvistelse. Syftet med operationen är att avlägsna det skadade diskmaterialet så att ärrvävnad kan växa till och fylla ledutrymmet. Ärrvävnaden minskar friktionen mellan de benytor som annars gnuggas mot varandra i leden. Återhämtningen tar vanligtvis från några veckor upp till flera månader.
Vid en kondylotomi formas kondylen – den beniga utskott i underkäken som vilar mot ledsikvan – om kirurgiskt. Detta ingrepp är mindre vanligt än de övriga operationsmetoderna och utförs i regel endast vid mycket kraftigt trauma mot käkleden.
Om leden är svårt skadad och inga andra behandlingsalternativ finns kan hela käkleden avlägsnas och ersättas. Käken trådas först ihop för att hålla munnen i rätt position under ingreppet. Leden avlägsnas kirurgiskt och ett nytt transplantat placeras in. Efter att den nya kondylen formats och omgivande områden utjämnats skruvas transplantatet fast i käkbenet. Det bästa materialet för att bygga upp en ny käkled är patientens eget revbensben, eftersom kroppens egen vävnad integreras bäst.
Kirurgi övervägs alltid som sista alternativ, först efter att konservativa behandlingar prövats utan framgång. Upplever du långvarig käksmärta, låsningar i käken eller kraftiga klickljud bör du kontakta tandläkare eller specialist i käkkirurgi för en individuell bedömning av vilken behandling som passar dig bäst.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online