Vad är rotatorcuffen?
Skuldersmärta beror ofta på problem med rotatorcuffen – en grupp bestående av fyra muskler som omger ledhuvudet i axelns kulled. De fyra musklerna som utgör rotatorcuffen är supraspinatus, infraspinatus, teres minor och subscapularis. Tillsammans stabiliserar de axelleden och gör det möjligt att röra armen i hela dess rörelseomfång.
Mellan rotatorcuffen och benet ovanför (acromion) ligger en bursa, en liten vätskefylld säck, som ser till att rörelserna blir jämna och friktionsfria. När rotatorcuffen skadas eller brister kan bursan bli inflammerad, vilket ytterligare förstärker smärtan.
Ibland kan smärtan lindras eller helt elimineras med hjälp av fysioterapi i kombination med antiinflammatoriska läkemedel. Om rotatorcuffen däremot är avsliten krävs ofta kirurgi. Operationen kan i vissa fall utföras artroskopiskt med hjälp av en kamera, men vanligen behövs en öppen kirurgisk procedur.
Det du behöver
- Antiseptiskt rengöringsmedel
- Lokalbedövning
- Spruta
- Skalpell
- Artroskop
- Suturmaterial
- Nål
- Förband
- Anestesiolog
- Anestesi
- Borr (medicinsk)
Instruktioner
1. Undersök axeln och förbered operationen
- Undersök axeln utifrån för att bedöma patientens rörlighet och graden av smärta.
- Undersök axeln artroskopiskt om det finns misstanke om att rotatorcuffen är avsliten eller kommer i kläm mellan ben och inflammerad vävnad. Använd lokalbedövning och gör ett mycket litet snitt för att föra in den lilla kameran (artroskopet) och se vad som orsakar besvären.
- Granska hela leden för att avgöra om problemet beror på ligament, brosk eller senor – eller en kombination av dessa.
- För artroskopet upp till utrymmet ovanför rotatorcuffens senor för att leta efter bensporrar samt skadad eller inflamerad vävnad.
- Ta bort all skadad vävnad och eventuella bensporrar som påträffas.
- Avgör om rotatorcuffen behöver repareras kirurgiskt.
- Ta bort kameran, sy igen snittet och lägg på ett förband. Informera patienten om vad man funnit. Om en reparation behövs, planlägg en artroskopisk eller öppen operation.
2. Utför en öppen operation för att reparera den avslitna rotatorcuffen
- Bedöva patienten. Även om ingreppet tekniskt kan utföras under lokalbedövning, är det skonsammare för patienten att vara nedsövd med tanke på operationens längd. Anestesiologen bör finnas kvar i operationssalen för att övervaka patienten under hela ingreppet.
- Rengör området över axeln noggrant med antiseptiskt medel. Gör sedan ett cirka 7–8 cm långt snitt över axeln med skalpell. Skär loss eller frilägg deltamuskeln för att nå rotatorcuffen.
- Avlägsna bensporrar och ärrvävnad på eller runt rotatorcuffens muskler och senor samt vid acromion. Ta bort bursan om den är inflammerad eller varig. Om du bedömer att muskeln behöver mer plats för att röra sig fritt, fräs bort en del av acromion.
- Skapa en liten fåra i benet där rotatorcuffen normalt sett ska fästa, och borra små hål i fåran.
- Använd suturer för att drar senan ordentligt in i fåran där den ska läka, och knyt varje stygn. Detta ger cuffen en jämn kant så att den kan glida mjukt under deltamuskeln och acromion.
- Reparera eller återfäst deltamuskeln.
- Sy igen det ursprungliga snittet och lägg på ett förband.
Kom ihåg att detta är en avancerad ortopedisk procedur som endast ska utföras av utbildade kirurger. Efter en rotatorcuffoperation krävs normalt flera månaders rehabilitering och fysioterapi för att återfå full styrka och rörlighet i axeln.
