Axelabduktion – att lyfta armen ut från kroppen – är en komplex rörelse som framför allt styrs av två muskler: m. supraspinatus och m. deltoideus. Var och en av dessa muskler innerveras av en egen perifer nerv som utgår från halsryggens nerverötter.
M. supraspinatus ligger på översidan av skulderbladet, i fossa supraspinata, och är den muskel som inleder abduktionsrörelsens första fas – de cirka första 15 graderna. Muskeln innerveras av nervus suprascapularis, den övre skulderbladsnerven.
Nervus suprascapularis utgår från nerverötterna C5 och C6 i halsryggen, passerar genom incisura scapulae på skulderbladets övre kant och fortsätter ner till fossa supraspinata där den försörjer muskeln med motoriska signaler.
M. deltoideus bildar axelns rundade kontur och ansvarar för huvuddelen av abduktionen mellan cirka 15 och 90 grader. Muskeln innerveras av nervus axillaris, armnärsnerven.
Även nervus axillaris härstammar från nerverötterna C5 och C6. Nerven löper genom axelregionen, runt kirurgiska halsen på överarmsbenet (humerus), innan den når m. deltoideus.
Kunskap om denna innervering är viktig inom medicinen. En skada på nervus axillaris, exempelvis vid en axelLUXXation eller ett humerusfraktur, kan leda till svaghet i armlyftet och nedsatt känsel på axelns yttersida. Skador på nervus suprascapularis kan däremot påverka förmågan att initiera abduktionen och även försvaga yttre rotation av axeln.
Tillsammans möjliggör dessa två muskler och deras nerver en smidig och kraftfull rörelse i hela axelns rörelseomfång.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online