Rotatormanschetten består av en grupp på fyra senor tillsammans med de muskler som stabiliserar axelleden och gör det möjligt att lyfta och rotera armen. När dessa senor brister till följd av en olycka eller skada går det ofta att utföra en kirurgisk reparation. Målet med operationen är att åstadkomma en smidig rörelse av överarmsbenet över axeln, i linje med skulderbladet. Ingreppet är dock inte helt frikt från risker.
I vissa extrema fall kan rotatormanschettens sena vara omöjlig att reparera på grund av bristningens svårighetsgrad, vilket innebär att patienten inte alls blir aktuell för operation. Utöver riskerna som är förknippade med narkos finns det under ingreppet en betydande risk för skador på nerver och blodkärl. Infektioner kan uppstå, liksom ökad smärta eller stelhet i leden till följd av inflammation efter operationen. Det finns dessutom en förhöjd risk för återbristning efter den första operationen, vilket i sin tur kan leda till behov av ytterligare ingrepp.
Många risker minskar avsevärt genom korrekt hantering i samband med operationen. Tvättning före ingreppet och rätt antibiotikabehandling sänker infektionsrisken kraftigt. Stelhet och smärta hanteras med smärtlindrande läkemedel och sjukgymnastik, medan skador på blodkärl och nerver ofta kan förebyggas eller repareras genom ytterligare kirurgi. Risken för ny skada och fler operationer ligger till stor del hos patienten själv – framför allt beroende på hur noggrant fysioterapin följs och hur mycket omsorg som visas i vardagliga aktiviteter.
Vid operation av rotatormanschetten görs oftast ett snitt i axeln för att öppna den och ge kirurgen sikte på axelns benstrukturer under reparationen. Kirurgen börjar med att avlägsna lösa senfragment eller annat material från det utrymme i axeln där rotatormanschetten rör sig. Det ger senan mer plats och minskar risken för klämning och irritation. Vid behov slipas en del av benet bort, eller också tas bensporrar bort. Slutligen sys trasiga senkanter samman och fästs i överarmsbenets topp.
Efter ingreppet ordineras smärtstillande läkemedel för att lindra obehaget. En armslinga används under en period för att underlätta läkningen och skydda mot nya skador. Nästan omedelbart efter uppvaknandet från narkosen påbörjas övningar där hand, handled och armbåge böjs och sträcks. Tjugofyra timmar senare inleds passiva armövningar, som fortsätter tills den strukturerade träningen med sjukgymnast startar efter sex till åtta veckor. Cirka 60 dagar efter operationen börjar lätt styrketräning för att bygga upp styrkan i axelpartiet.
En skicklig kirurg kan i regel effektivt återställa komfort och funktion i axeln hos en patient som är beredd att fullfölja sjukgymnastiken. Med rätt styrketräning och omträning av muskulaturen, samt när omsorg tas för att undvika nya skador, kan resultatet bestå i årtionden och möjliggöra ett normalt och aktivt liv.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online