Skalar du en färsk majskolv upptäcker du snart tunna, silkesliknande trådar som klänger sig fast vid grynene. För den som bara vill njuta av denna populära sommerråvara kan majssilket kännas som ett irriterande inslag, men i verkligheten spelar det en avgörande roll i växtens livscykel.
Majsen kan inte längre föröka sig i det vilda och har därför utvecklat ett ganska ovanligt sätt att fortplanta sig. Växen bär nämligen på både de manliga och de kvinnliga egenskaper som behövs för att befruktning ska kunna ske.
Högst upp på en fullt utvecklad majsväxt sitter de blomliknande knipparna, vilka innehåller de manliga gameterna. Vid en viss tidpunkt på året frigörs gameterna som pollen och sprids med vinden till andra delar av växten.
De kvinnliga blommorna gömmer sig inuti majsens hölster. Silkestråarna – som i själva verket är blommornas märken – sticker ut från hölstrets utsida, där de väntar på att fånga upp pollen och bli befruktade.
Så snart pollen kommer i kontakt med de exponerade märkena gror det och en pollenslang börjar växa genom silket ner till äggcellen i den kvinnliga blomman. På så sätt möjliggörs befruktningen, vilket säkerställer att grynena utvecklas till fullvärdiga majskorn.
Majssilke har länge använts inom folkmedicinen som bot mot en rad olika besvär. Den vetenskapliga dokumentationen bakom många av dessa hälsopåståenden är dock bristfällig, och mer forskning behövs innan några säkra slutsatser kan dras om dess faktiska effekter.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online