Kvicksilver, som ibland betecknas med sin kemiska symbol Hg, är giftigt för människokroppen och kan orsaka allvarliga hälsoproblem – även vid låga exponeringsnivåer. Metallen har förmågan att binda till svavelhaltiga föreningar och tränger dessutom ut mangan, zink, magnesium och selen ur kroppens system. Dessa ämnen är avgörande för de biokemiska processer som håller kroppen i balans. Kvicksilver kan därför skapa flera brister i kroppen, särskilt när det gäller just dessa mineraler. Ett naturligt hjälpmedel som ofta nämns i sammanhanget är aktivt kol.
Exponering för kvicksilver kan ske på flera sätt. Metallen avdunstar snabbt redan vid cirka 20 grader Celsius (68 grader Fahrenheit) och omvandlas då till en osynlig gas. Gasen varken syns eller luktar något, vilket gör den extra farlig eftersom den inte kan upptäckas med våra sinnen. Kvicksilver kan lätt ta sig ur sitt förvaringskärl genom sprickor eller öppningar. Plastbehållare är i praktiken verkningslösa, eftersom metallen kan tränga rakt igenom plastväggen. Kvicksilver har också länge använts i tandfyllningar, och när sådana fyllningar lossnar eller tas bort kan personen utsättas för exponering.
Kvicksilverförgiftning och exponering kopplas till en rad negativa symtom. Personer som utsatts för metallen kan drabbas av problem med perifert seende, nervsmärta eller känselbortfall, sämre koordination samt svårigheter att tala, gå eller höra. Även muskelproblem, humörsvängningar, minnesförlust, psykiska besvär och hudutslag kan uppstå till följd av exponeringen.
Aktivt kol har med framgång använts för att avgifta kroppen och frigöra den från kvicksilveransamlingar. Materialet framställs från förbränt trä, sågspån, skal, kokosnöt, petroleumkoks, stenkol och torv; resterna efter förbränningen blir, när de torkas, till kol. När detta kol sedan utsätts för oxiderande gaser påbörjas en naturlig erosionsprocess inuti materialet. Denna erosion förstärker kolets förmåga att absorbera ämnen, eftersom ett nätverk av porer byggs ut under processen – antalet porer inuti kolet tredubblas. Det aktiverade kolet kan binda metaller som kvicksilver och andra tungmetaller, så att de kan passera ut ur kroppen. Kolet intas via munnen och används som behandling vid förgiftning av tungmetaller.
När kolet väl har aktiverats kan det användas för att hjälpa kroppen att avgiftas. Kroppen smälter inte aktivt kol, och materialet tas heller inte upp av kroppen via den normala matsmältningen. Det gör att risken för överdosering bedöms som mycket låg. För barn anges en lämplig dos till ungefär 25–50 gram. För vuxna beräknas dosen oftast utifrån kroppsvikten: som tumregel ges ett gram per kilogram kroppsvikt. Aktivt kol finns även i tablettform – en tablett på 280 mg kan tas dagligen efter en måltid för att bidra till att avlägsna kvicksilveransamlingar ur kroppen.
Kom ihåg att alltid rådfråga läkare eller annan legitimerad vårdpersonal innan du påbörjar någon form av avgiftningsbehandling, särskilt om du misstänker att du har blivit utsatt för kvicksilver.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online