Laetrile är en speciell förening som utvinns ur växter, råa nötter och frökärnor från frukter som aprikos, bittermandel, persika och plommon. Ämnet innehåller amygdalin, en kemisk förening som består av cyanid och socker. Vissa cancersjuka har använt laetrile i hopp om att bekämpa sin sjukdom, eftersom cyanidet i preparatet antas ha cancerbekämpande egenskaper. Laetrile innehåller även prunasian och bensaldehyd, två ämnen som tros kunna hämma cancercellernas tillväxt.
Användningen av laetrile är inte godkänd av den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA (Food and Drug Administration). När ämnet testades på cancerpatienter tillfördes det antingen via tabletter eller genom injektion. Vanligtvis ges preparatet intravenöst under en viss tid, varefter patienten fortsätter med orala doser som underhållsbehandling. Trots att laetrile har saluförts på internet vidtar de amerikanska myndigheterna åtgärder för att stoppa all försäljning av substansen online.
Laetrile har uppvisat vissa anticancereffekter när det testats på djur och människor. En fallserie med 44 cancerpatienter som använde laetrile i början av 1950-talet visade att de patienter som upplevde förbättring också fick cellhämmande läkemedel, strålbehandling och laetrile. Eftersom preparatet kombinerades med andra behandlingsformer kan serien inte visa laetriles verkliga effekt, om en sådan alls finns.
En andra fallserie genomfördes i början av 1960-talet och omfattade tio patienter med cancer som hade spridits till olika delar av kroppen. De fick laetrile genom intravenös injektion. Den främsta nytta som patienterna rapporterade var smärtlindring, minskad svullnad i lymfkörtlarna och krympande tumörer. Långtidsuppföljning av dessa tio patienter genomfördes dock aldrig.
När laetrile bryts ner i kroppen bildas bensaldehyd. Vissa patienter med avancerad cancer har svarat väl på behandling med bensaldehyd, även efter att konventionella cancerbehandlingar gett uteblivna resultat. Hos några patienter försvann samtliga symtom och tecken på cancer, medan andra noterades få mindre cancertumörer.
Vincent DeVita Jr., dåvarande chef för National Cancer Institute, lät testa laetrile på 156 patienter vid Mayo Clinic i Minnesota, Memorial Sloan-Kettering Cancer Center i New York, UCLA Jonsson Comprehensive Cancer Center samt University of Arizona Health Sciences Center. Samtliga patienter hade någon form av avancerad cancer som inte längre gick att behandla med standardmetoder. Patienterna fick laetrile intravenöst i tre veckor och därefter tre gånger dagligen via munnen.
Resultaten visade att laetrile hade liten eller ingen positiv effekt. Sjukdomen fortskred hos 50 procent av patienterna inom 30 dagar och hos hela 90 procent inom 90 dagar. Endast en femtedel av alla testade patienter överlevde åtta månader.
Biverkningarna av laetrile är betydande. De besvär som uppträder vid användning motsvarar dem som är typiska vid cyanidförgiftning. Bland biverkningarna finns illamående, kräkningar, yrsel, huvudvärk, hudmissfärgning till följd av syrebrist, leverskador, lågt blodtryck, hängande ögonlock, koordinationssvårigheter, nervskador, feber, förvirring, koma och död. Med tanke på de allvarliga biverkningarna och avsaknaden av långtidsstudier går det inte att rekommendera detta preparat förrän ytterligare forskning har genomförts.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online