Kolloidalt silver är en flytande suspension av submikroskopiska silverpartiklar som har använts i generationer som en alternativ medicinsk behandling mot olika sjukdomar. Redan de forntida egyptierna, romarna och grekerna nyttjade silvrets påstådda antimikrobiella och antibakteriella egenskaper, vilket gjorde det populärt som desinfektions- och bakteriedödande medel. Kolloidalt silver minskade dock kraftigt i popularitet efter antibiotikans intåg, men fick ett uppsving igen när problemet med antibiotikaresistens upptäcktes.
De forntida romarna, grekerna och egyptierna trodde att silver hade egenskaper som kunde döda mikroorganismer som bakterier och alger. De använde silver för att hålla vatten och mjölk färska, och vissa tillverkade till och med vattenkärl och krukor av ädelmetallen. De som förvarade vatten i tunnor av trä lade silvermynt i tunnorna som konserveringsmedel, i tron att silvret skulle döda de mikroorganismer som annars samlades inuti behållarna.
Kolloidalt silver användes också för att behandla sår och som botemedel mot vissa sjukdomar. Under första världskriget användes till och med silverfolie för att täcka och skydda sår hos sårade soldater.
På 1940-talet upptäckte Alexander Fleming penicillin och dess bakteriedödande egenskaper. Hans upptäckt vidareutvecklades 1941 av två brittiska forskare som lyckades framställa en form av penicillin som kunde användas för att bekämpa bakteriella infektioner hos människor. Därmed föddes antibiotikan. Det dröjde inte länge innan penicillin hyllades som ett nytt mirakelmedel tack vare sina framgångar mot bakteriella infektioner, och i takt med att antibiotikan blev alltmer populär minskade användningen av kolloidalt silver dramatiskt.
Trots antibiotikans effektivitet upptäckte man snart att läkemedlen endast verkade mot vissa typer av skadliga bakterier och därför inte alltid var en effektiv behandling för alla sjukdomar och infektioner. Dessutom visade det sig att bakterier kunde utveckla resistens mot antibiotika efter långvarig användning. Dessa upptäckter banade väg för kolloidala silrets återkomst inom alternativ medicin.
År 1970 gjorde doktor Carl Moyer, verksam vid Washington Universitys kirurgiska institution, en upptäckt som visade att silver utspätt med vatten kunde döda invaderande bakterier i brännskador och på så sätt möjliggöra att den skadade huden läkte. Sedan dess har många produkter som innehåller silver marknadsförts med påståenden om medicinska egenskaper, med löften om att kunna bota allt från cancer och diabetes till aids och tuberkulos.
Användningen och effekten av kolloidalt silver saknar vetenskapligt stöd, även om många företag marknadsför sina produkter på annat sätt. I USA säljs produkter som innehåller kolloidalt silver lagligt och kan köpas på apotek och i hälsokostbutiker. Eftersom de dock inte är godkända av den amerikanska livsmedels- och läkemedelsmyndigheten (FDA) är det olagligt för tillverkare att göra terapeutiska påståenden eller annonsera produkternas medicinska effektivitet.
FDA betraktar inte kolloidalt silver som en effektiv och säker behandling för någon form av hälsoproblem, och myndigheten varnar för att allvarliga biverkningar kan uppstå vid intag av större mängder. En av de mest kända skadliga biverkningarna är argyri, ett bestående tillstånd som ger huden, tandköttet och naglarna en blågrå missfärgning. Missfärgningen är permanent och kan inte ångras, vilket gör försiktighet extra viktig för den som överväger att använda produkter med kolloidalt silver.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online