Användningen av biegift som läkemedel ingår i apiterapin, en gren inom alternativmedicinen som förutom gift även använder andra biprodukter som honung, pollen och gelé royale. Trots påståenden om att behandlingen skulle fungera är den medicinska professionen betydligt mer skeptisk till apiterapin.
Apiterapi har varit en populär form av alternativ medicin genom historien. Det finns bland annat berättelser om hur frankernas kung Karl den store lät behandla sig själv med bistick, och i Koranen finns det referenser till den medicinska användningen av biprodukter.
Biegift sägs innehålla en antiinflammatorisk substans samt aminer, enzymer och peptider – ämnen som alla tillskrivs medicinska egenskaper. Enligt American Cancer Society används biegift därför för att behandla åkommor som artrit, ryggsmärta, eksem, herpes, multipel skleros, psoriasis och migrän.
Traditionellt sett administreras biegiftet genom att man låter levande bin sticka patienten på rätt ställe på kroppen. Giftet kan dock även appliceras som kräm eller salva, eller ges som injektion. Behandlingen kan orsaka biverkningar som inflammation, smärta, rodnad, klåda och svullnad.
Många av de påståenden som cirkulerar om biegiftets verkan bygger på personliga erfarenheter, och väl genomförda medicinska studier är sällsynta. En studie från 1988 vid Aristotelesuniversitetet i Thessaloniki visade vissa antiinflammatoriska effekter hos råttor, men en annan studie som publicerades i tidskriften Neurology år 2005 kunde inte påvisa någon effekt alls hos patienter med multipel skleros.
Biegift och andra biprodukter kan vara livsfarliga för personer som är allergiska mot bistick eller har ett försvagat immunförsvar. Enligt American Cancer Society riskerar även de som enbart förlitar sig på apiterapi att dö i förtid, eftersom de då undviker konventionella behandlingsformer som har en betydligt större vetenskapligt bevisad chans att fungera.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online