EDTA är en förkortning av etylendiamintetraättiksyra (engelska: ethylenediaminetetraacetic acid). Ämnet används inom kelateringsterapi för patienter med bland annat blyförgiftning, digoxinförgiftning och åderförkalkning. Behandlingen har dock biverkningar som kan bli farliga om de inte upptäcks och åtgärdas i tid.
På 1940-talet användes EDTA för första gången för att behandla patienter som förgiftats av tungmetaller. EDTA-kelateringsterapi är godkänd av den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA (Food and Drug Administration), och enligt University of Maryland Medical Center genomgår omkring en miljon patienter behandlingen varje år.
EDTA är ett så kallat kelatbildande ämne som har förmågan att binda till sig metalljoner. Det minskar metalljonernas reaktivitet i blodet, vilket gör att ämnet kan neutralisera skadliga metaller som bly. EDTA fungerar även som antioxidant och motverkar att fria radikaler skadar blodkärlen.
Kelateringsterapi är EDTA:s främsta användningsområde. Ämnet används även av tandläkare i samband med rotbehandlingar, eftersom det kan hjälpa till att rengöra rotkanalerna. Inom sjukvården kan läkare dessutom övervaka njurfunktionen genom att mäta hur mycket EDTA som utsöndras i urinen efter en injektion.
En brännande känsla på injektionsstället är det vanligaste besväret i samband med EDTA-behandling. Allvarligare biverkningar kan bland annat vara:
Under EDTA-kelateringsterapi bör patienten alltid övervakas av utbildad vårdpersonal. Nivåerna av vitaminer och mineraler i kroppen bör kontrolleras före, under och efter behandlingen, eftersom EDTA även kan binda nyttiga mineraler som kalcium och zink. Kosttillskott kan behövas för att fylla på med de näringsämnen som går förlorade under behandlingens gång.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online