Under inandningen spelar bröstkorgens utvidgning en avgörande roll för att lungorna ska expandera och luft ska kunna strömma in. Här följer en genomgång av hur processen fungerar, steg för steg.
Inandningen börjar med att mellangärdet (diafragman) – den kupolformade muskel som ligger längst ner i brösthålan – kontraherar. När muskeln drar ihop sig rör den sig nedåt, vilket ökar brösthålans höjd i vertikal led.
Samtidigt som mellangärdet arbetar drar även de mellanrevbensmuskler som sitter mellan revbenen ihop sig. Framför allt drar de yttre mellanrevbensmusklerna revbenen uppåt och utåt, vilket ökar brösthålans bredd och djup.
I takt med att mellangärdet sjunker och revbenen lyfts upp och ut ökar volymen i brösthålan betydligt. Detta skapar ett undertryck inne i bröstet som blir lägre än det atmosfäriska trycket utanför kroppen.
Trycksänkningen i brösthålan skapar en tryckskillnad. Luft, som har ett högre tryck utanför kroppen, sugs då in i lungorna för att jämna ut skillnaden. Denna luftström är själva inandningen.
När luften strömmar in fyller lungorna ut den ökade volymen i brösthålan. Lungvävnadens elastiska egenskaper, tillsammans med det sug som den utvidgade bröstkorgen skapar, gör att lungorna kan expandera fullt ut.
Inne i lungorna kommer den inandade luften i nära kontakt med de tunna blodkärlen (kapillärerna) som omger alveolerna – de små lufträcken där gasutbytet äger rum. Syre från luften diffunderar över till blodet, medan koldioxid diffunderar från blodet ut i alveolerna för att sedan andas ut.
Vid utandningen vänds hela processen. Mellangärdet och mellanrevbensmusklerna slappnar av, brösthålans volym minskar och luften pressas ut ur lungorna.
Kort sagt gör bröstkorgens utvidgning under inandningen – driven av mellangärdets och revbensmusklernas sammandragning – att brösthålans volym ökar. Detta skapar ett undertryck som suger in luft i lungorna, vilket får dem att expandera och möjliggör det livsviktiga gasutbytet som håller kroppen syresatt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online