En alkotestapparat – ofta kallad breathalyzer efter sammansättningen av de engelska orden "breath" (andedräkt) och "analyzer" (analysator) – är ett mätinstrument som används för att uppskatta alkoholhalten i blodet (BAC) genom analys av utandningsluft från lungornas alveoler. Apparaten utvecklades under 1950-talet och togs i bruk första gången i USA år 1954.
Metoden bygger på principen att alkohol tas upp i blodet via magen och lungorna, varefter det transporteras med blodströmmen till lungorna och avgår med utandningsluften. Eftersom koncentrationen alkohol i andningen är direkt proportionell mot koncentrationen i blodet kan apparaten genom att analysera utandningsluften räkna fram en tillförlitlig uppskattning av blodalkoholhalten.
Alkotestapparater används i stor utsträckning av polisen och andra lagförande myndigheter för att upptäcka rattfylleri. De förekommer också i många andra sammanhang, till exempel inom arbetsplatssäkerhet, i skolor och inom hälso- och sjukvården.
En klassisk alkotestapparat består av fyra huvuddelar: ett munstycke, en provtagningsledning, en reaktionskammare och en analysator. Förfarandet ser ut så här:
Den testade personen blåser luft i munstycket. Luftprovet dras därefter genom provtagningsledningen till reaktionskammaren, där alkoholen i andningen reagerar med en kemisk lösning. Reaktionen ger en färgändring som analysatorn detekterar och omvandlar till en elektrisk signal. Signalen bearbetas och visas slutligen som ett BAC-värde på enhetens display.
Dagens alkotestare använder ofta bränsleceller eller halvledarsensorer i stället för kemiska lösningar. Bränslecellstekniken anses vara särskilt tillförlitlig eftersom den reagerar specifikt på etanol, vilket minskar risken för falska utslag från exempelvis munvatten eller matrester. För att resultatet ska bli så korrekt som möjligt rekommenderas dessutom att man väntar cirka 15–20 minuter efter alkoholintag innan testet utförs.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online