Andning bygger på koordinerade tryckförändringar genererade av diafragma, intercostala muskler och bröstkorgens compliance.
Inandning (Aktiv process)
- Diafragma: Kontraherar, planas ut, sjunker 1–3 cm → ökar vertikal thorakal dimension med ~2–3 cm.
- Yttre intercostaler: Lyfter revben → "hinkhylsa" (lateral expansion) och "pumphylsa" (anteroposterior expansion) rörelser.
- Accessoriska muskler (vid kraftig inandning): Skalenus, sternocleidomastoideus, pectoralis minor lyfter övre revben.
- Resultat: Intrapleuralt tryck sjunker till -5 till -8 cmH₂O (vila) eller -30 cmH₂O (kraftig); alveolärt tryck faller under atmosfäriskt → luft strömmar in.
Utandning (Passiv i vila)
- Diafragma: Avslappnar, återgår till kupolform via elastisk återfjäder.
- Bröstkorg: Elastisk återfjäder av lungor och bröstkorg åtterställer revben till viloläge.
- Inre intercostaler/bukmuskler (kraftig): Aktiveras aktivt för att sänka revben och komprimera buk.
- Resultat: Alveolärt tryck överstiger atmosfäriskt → luft strömmar ut.
Sammanfattningstabell
| Fas | Diafragma | Bröstkorg | Tryckgradient |
|---|
| Inandning | Kontraherar, sjunker | Expanderar (revben upp/ut) | Palv < Patm |
| Utandning (vila) | Avslappnar, stiger | Återfjäder passivt | Palv > Patm |
| Utandning (kraftig) | Avslappnar | Aktiv kompression | Palv ≫ Patm |
Klinisk relevans
- KOL: Planat diafragma → mekaniskt nackdel; pjäsläpp-andning förbättrar utandning.
- Neuromuskulär sjukdom: Diafragmasvaghet → ortopné, hyperkapni.
- Fetma: Minskat bröstkorgscompliance → ökat andningsarbete.
