
Diafragman är en stor, kupolformad muskel som sitter längst ner i bröstkorgen. Den fungerar som en skiljevägg mellan brösthålan, där lungorna finns, och bukhålan som rymmer magen och tarmarna. Trots att den ofta förbises är diafragman den viktigaste muskeln för vår andning.
När diafragman kontraherar plattas den ut och dras nedåt. Detta utökar volymen i brösthålan och skapar ett negativt tryck, det vill säga ett undertryck, runt lungorna. Eftersom luft alltid strömmar från områden med högt tryck till områden med lågt tryck, sugs färsk luft in i lungorna genom näsa och mun. Ju kraftigare diafragman drar ihop sig, desto mer luft kommer in.
När diafragman slappnar av spänns den tillbaka till sin ursprungliga kupolform. Lungornas elastiska vävnader drar då ihop sig, trycket i brösthålan stiger och luften pressas ut genom näsa och mun. Vid vanlig, lugn andning sker utandningen mestadels passivt, men vid fysisk ansträngning hjälper bukmusklerna till att pressa ut luften snabbare.
Andningens frekvens och djup styrs av andningscentrum, som finns i hjärnstammen. Det skickar kontinuerligt signaler via nerver till diafragman och de så kallade interkostala musklerna mellan revbenen, vilka reglerar när musklerna ska kontrahera och slappna av. På så sätt anpassas andningen automatiskt efter kroppens behov – utan att vi behöver tänka på det.
Andningen är helt avgörande för livet. Varje andetag försörjer kroppens celler med syre, som behövs för att omvandla näring till energi, samtidigt som koldioxid avlägsnas från kroppen. Utan andning skulle cellerna inte kunna fungera, och organismen skulle inom kort upphöra att leva. Att förstå hur diafragman arbetar ger därför en viktig insikt i hur kroppen håller sig vid liv – andetag för andetag.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online