En nysning (sternutation) är en kraftfull, reflexiv utblåsning av luft från lungorna genom näsan och munnen, utlöst av irritation av nasalslemhinnan.
Fysiologisk sekvens
- Utlösare: Irritanter (damm, allergener, virus, ljus – fotisk nysreflex) stimulerar trigeminusnervändar i nasalslemhinnan.
- Afferent bana: Signaler färdas via trigeminusnerven till nyscentret i lateral medulla nära andningscentra.
- Inspiratorisk fas: Djup inandning (2–2,5 L) via gallan och yttre intercostaler; glottis stängs; intratorakalt tryck bygger upp.
- Kompressionsfas: Röstband stängs; buk- och inre intercostalmuskler kontraheras kraftfullt, driver intratorakalt tryck upp till 100–200 mmHg.
- Expulsiv fas: Röstband öppnas plötsligt; en höghastighetsstråle (upp till 100 mph / 45 m/s) utblåser luft, slem och irritanter genom näsan och munnen.
- Återhämtning: Kort apné, sedan normal andning återupptas.
Vanliga myter avvecklade
- "Hjärtat stannar när du nyser." Falskt. Intratorakala tryckförändringar påverkar tillfälligt venös återflöde och hjärtfrekvens (reflex bradykardi då takykardi), men hjärtats elektriska aktivitet fortsätter opåverkad.
- "Du kan inte nysa med öppna ögon." Falskt. Ögonstängning är en reflex medierad av ansiktsnerven, men viljestyrd override är möjlig.
- "Nysning utvisar själen eller onda andar." Kulturell folklor utan biologisk bas.
Hygien och säkerhet
- Täck med ett papper eller armbåge (inte händer) för att begränsa droppspridning (upp till 8 meter).
- Tvätta händer omedelbart.
- Undvik att undertrycka en nysning genom att klemma näsan eller stänga munnen – detta kan orsaka tromhinneperforation, pneumomediastinum, eller vaskulär skada.
Nysning är en skyddande reflex som rensar de övre luftvägarna. Den stoppar inte andningen; den kräver en djup inandning först.
