Buffertprotokoll: Citratbuffert, PBS och PCR-buffert i laboratoriet

Buffertar är lösningar som motstår förändringar i pH eller surhetsgrad när små mängder syra eller alkaliska föreningar tillsätts. Denna förmåga att upprätthålla en stabil pH-nivå gör buffertar oumbärliga inom kemisk och biologisk laboratorieforskning. Buffertprotokoll är standardiserade tekniska procedurer som beskriver hur dessa lösningar framställs och används. Bland de vanligaste protokollen återfinns citratbuffert för antigenåtervinning, fosfatbuffrerad saline (PBS) och buffertar för polymeraskedjereaktion (PCR).

Citratbuffert för antigenåtervinning

Vid detta protokoll används natriumcitrar eller citronsyra som buffert under laboratorietester som syftar till att påvisa specifika proteiner, så kallade antigener.

Proceduren inleds med att teknikern förvärmer ett vattenbad. Ett färgningskärl innehållande natriumcitrat eller citronsyra placeras därefter i badet, och man väntar tills temperaturen når 100 grader Celsius (212 grader Fahrenheit). Sedan sänks objektglas med vävnadsprov ner i färgningskärlet, där de inkuberas i 40 minuter.

Efter inkuberingen sköljs objekten med PBS-Tween-detergent. Till sist inkuberas objekten med antikroppar mot antigenerna i minst en timme vid rumstemperatur. Detta förfarande beskrivs av Rocky Tuan i boken "Developmental Biology Protocols".

Fosfatbuffrerad saline (PBS)

Fosfatbuffrerad saline (PBS) är en buffertlösning som används frekvent inom biologisk forskning, bland annat för att tvätta celler och vävnader samt som spädmedium.

PBS-protokollet innebär att dinatriumfosfat (Na₂HPO₄), mononatriumfosfat (NaH₂PO₄), natriumklorid (NaCl) och destillerat vatten blandas i bestämda proportioner. Den färdiga lösningen ska ha ett pH-värde på 7,4, vilket ligger något över neutralpunktens 7,0 och motsvarar fysiologiska förhållanden i kroppen.

Buffert för polymeraskedjereaktion (PCR)

Buffertprotokollet för polymeraskedjereaktion (PCR) bygger på de kemiska föreningarna kaliumklorid (KCl), tris(hydroximetyl)aminometan – vanligen förkortat Tris – samt magnesiumklorid (MgCl₂).

Detta protokoll används vid analys av enzymer, exempelvis DNA-polymeras, som kräver en stabil miljö för att fungera optimalt under reaktionen. PCR-buffertlösningar finns kommersiellt tillgängliga i olika koncentrationer, vilket underlättar anpassningen efter olika experimentella behov. Detta anges av Laboratory for Microbial Ecology vid University of Toledo.