Fakta om curare – från sydamerikanskt pilgift till modern medicin

Curare är ett brunt, klibbigt ämne som utvinns från de sydamerikanska växtsläktena Strychnos och Chondrodendron. Ämnet har en lång och fascinerande historia – från dödligt jaktpoison till värdefullt verktyg inom modern anestesi. Under korrekt medicinsk övervakning har curare flera användningsområden, bland annat som muskelavslappnande medel och tidigare även vid behandling av vissa psykiska störningar.

Curare-växten

Lianen som curare utvinns ifrån är tjock och bär stora hjärtformade blad som är släta på ovansidan och ludna på undersidan. På lianen växer små klasar av grönvita blommor samt ätbara, bittersöma ovala frukter. Ursprungsbefolkningen i regionen använder blommorna som grönsak och tillsätter dem ofta i soppor.

Pilgift med förlamande effekt

Sydamerikas urbefolkning använde curare som pilgift både under jakt och i krig. Den aktiva substansen, tubokurarin, utvinns från olika växtarter och orsakar muskelförlamning genom att blockera nervimpulserna till musklerna. Giftet gör dock köttet från jagat vilt ofarligt att äta, eftersom det endast verkar när det kommer ut i blodet – inte via matsmältningskanalen.

Muskelavslappnande medel inom vården

När curare ges tillsammans med allmän anestesi fungerar det som ett effektivt muskelavslappnande medel, vilket är särskilt värdefullt vid kirurgiska ingrepp – framför allt inom bukkirurgi. Kombinationen av curare och anestesi kan dessutom minska risken för komplikationer, eftersom lägre doser av bedövningsmedel krävs.

Hur curare verkar i kroppen

Curare blockerar de nikotinerga acetylkolinreceptorerna i övergången mellan nerver och muskler. Det innebär att signalerna från nerverna inte når musklerna, vilket leder till förlamning. Förlamningen börjar vanligen i de mindre musklerna och kan sprida sig till andningsmusculaturen – därför får curare endast användas när patientens andning kan kontrolleras fullständigt.

Från traditionellt gift till syntetiska alternativ

Under 1900-talet introducerades curare inom klinisk medicin och blev banbrytande för modern anestesi. Idag har det naturliga ämnet till stor del ersatts av säkrare, syntetiskt framställda muskelavslappnande medel med mer förutsägbar verkan och kortare verkningstid.