Terapeuter har använt hypnotis, eller hypnos, sedan mitten av 1900-talet för att hjälpa människor att övervinna sina problem och må bättre, medan andra länge har använt det som underhållning. Under medeltiden brändes utövare till och med på bål för häxeri. Allmänhetens bild av hypnos har kommit långt sedan dess, men liksom all annan konventionell eller alternativ terapi har hypnotism sina faror likväl som sina fördelar.
Som terapeutisk metod kan hypnos lindra smärta och symtom vid olika medicinska tillstånd, men den kan inte direkt bota kroppen. Om symtomen inte längre märks kan patienten felaktigt tro att ingen vidare behandling behövs. En cancerpatient kan till exempel må betydligt bättre efter en hypnossession, men cancern finns kvar. Tydliga råd från professionella och att inte förlita sig på bara en persons bedömning hjälper till att undvika den här faran.
På 1980-talet missbrukades hypnosterapi för att stödja påståenden om barnmisshandel, däribland så kallad “satanisk ritualmisshandel”. Boken “The Courage to Heal” av Ellen Bass och Laura Davis uppmanade läsare att använda självhypnos för att gräva fram förträngda minnen av sexuella övergrepp. Roberta Temes, som varnar för fenomenet, sammanfattar författarnas budskap så här: “Om du … har en vag känsla av att något faktiskt hände, då är det troligen sant.”
Dagens forskning visar dock att hypnos snarare riskerar att skapa nya, falska minnen än att återupprätta verkliga sådana, vilket i värsta fall kan leda till allvarliga felbeskyllningar.
I boken “Clinical and Experimental Hypnosis” slår Dr. William S. Kroger fast att terapeutens utbildning, omdöme och erfarenhet – tillsammans med patientens egen medverkan – är det enda som krävs för att hypnos ska vara säkert. En hypnoterapeut utan professionell utbildning kan däremot skada patienten, särskilt när känsliga psykologiska frågor är inblandade.
Faran är extra stor hos scenhypnotisörer, som inte alltid förbereder deltagaren på vad som väntar och ofta försummar den eftervård som professionella hypnoterapeuter rutinmässigt erbjuder.
Ormond McGill, med smeknamnet “de amerikanska hypnotisörernas dekan”, menar att bedrägeri är särskilt utbrett inom scenhypnos. Illusionister kan uppmana volontärer att låtsas eller använda listig verbal vilseledning och fingerfärdighet för att lura publiken att tro att en genuin hypnos har ägt rum.
Välj alltid en legitimerad eller certifierad terapeut med gedigen utbildning, be om referenser och betrakta hypnos som ett komplement till – aldrig ett substitut för – ordinarie medicinsk vård. Då kan du dra nytta av metodens fördelar samtidigt som riskerna minimeras.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online