Feromoner är osynliga kemiska signaler som kan uppfattas såväl mellan insekter som mellan människor. En välkänd teori, beskriven i boken "Jacobsens organ" av Lyall Watson, hävdar att människan har ett specialiserat organ inne i näsan som registrerar feromoner.
Enligt Watson är Jacobsens organ ett så kallat vomeronasalt organ som ligger gömt inne i näsan och som har i uppgift att detektera feromoner. Människan producerar feromoner i huden när vi svettas. Svettet blandas då med talg – ett oljigt, vaxaktigt ämne som huden utsöndrar naturligt.
Feromoner produceras i särskilt stora mängder på hårbotten, i armhålorna, i underlivet och på de ställen där kroppshår växer.
I en studie från 2002, publicerad i tidskriften Physiology & Behavior, tillförde unga kvinnor i högskoleåldern en feromonprodukt till sin parfym. Resultatet visade en ökning med hela 74 procent på tre eller flera av de sju socialt-sexuella indikatorer som mättes i studien. Forskarna bakom studien konstaterade att feromonerna ökade kvinnornas sexuella attraktionskraft hos män.
Föreställningen att feromoner skulle vara den enda faktorn som spelar in när vi attraheras av andra stämmer dock inte. Evolutionspsykologer menar att om vi känner oss avskräckta av en annan persons doft beror det sannolikt på att våra gener är för lika. Detta kan ha varit en skyddsmekanism för att motverka inavel under den tid då släktförhållanden inte dokumenterades lika noggrant som idag.
Feromoner är fortfarande ett kontroversiellt ämne bland forskare och vetenskapsmän. Teorin går ut på att feromonerna är det som drar oss till eller stöter bort oss i sociala sammanhang, eller som får oss att känna oss trygga respektive på vår vakt i affärs- och arbetsmiljöer. Mer forskning krävs innan frågan kan anses helt besvarad – men intresset för kroppens dolda kemiska språk är obestridligt stort.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online