TENS är en alternativ behandlingsform som ibland beskrivs som en elektronisk massage. Apparaten är godkänd av den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA och skickar elektriska impulser till kroppen. Behandlingen, som kallas transkutan elektrisk nervstimulering, använder lågspänningsström för att avbryta smärtsignaler. Anhängare av TENS menar att metoden kan hjälpa mot smärta vid både akuta och kroniska tillstånd, och det finns ett visst, om än begränsat, medicinskt stöd för dessa påståenden.
TENS-apparaten blev först en populär och allmänt accepterad behandlingsform i USA under 1970-talet. Metoden byggde på en teori som utvecklades år 1965 av Ronald Melzack och Patrick Wall. Eftersom nerver i ryggraden och ryggmärgen bidrar till en stor del av den smärta som uppstår vid olika tillstånd, trodde forskarna att elektrisk stimulering kunde blockera nervbanorna i ryggmärgen och därmed ge allmän smärtlindring. Detta var grunden till TENS-apparaten, som använder elektriska impulser för att avbryta och stoppa nervernas smärtreaktion.
Alternativt verksamma behandlare, däribland fysioterapeuter som erbjuder TENS-behandlingar, menar att metoden är användbar för smärtlindring. Behandlingen rekommenderas särskilt för personer med smärta kopplad till operationer, migrän, idrottsskador, artros, seninflammation, förlossning och cancer. American Cancer Society klargör att de flesta som tror på TENS-apparatens smärtlindrande förmåga inte anser att apparaten behandlar eller botar själva grundsjukdomen, utan endast lindrar smärtan.
Den exakta orsaken till apparatens effekt på smärta är okänd, men American Cancer Society uppger att vissa tror att TENS stimulerar produktionen av endorfiner, kroppens egna naturliga smärtlindrande ämnen.
Enligt American Cancer Society finns det inga bevis för att TENS-behandling fungerar som en långsiktig smärtlindringsmetod. Organisationen hänvisar dock till flera kliniska studier som visar att metoden har begränsad effekt för tillfällig smärtlindring vid olika tillstånd. Andra alternativa behandlingsformer, exempelvis akupunktur, kan dock vara mer effektiva vid ländryggssmärta. De flesta kliniska studier tyder dessutom på att TENS inte är effektiv mot smärta i samband med operationer eller förlossningar.
TENS-behandling kan utföras av en läkare, annan vårdgivare eller fysioterapeut. Det går också att få en TENS-apparat för hemmabruk genom recept. Även om det finns över 100 olika modeller på marknaden som godkänts av FDA fungerar de i princip alla på samma sätt.
Elektroder ansluts med ledningar till själva apparaten, som levererar en svag elektrisk ström. Elektroderna placeras sedan på huden nära området där smärtan sitter. När strömmen passerar genom elektroderna kan patienten känna värme eller stickningar. Behandlingen pågår vanligtvis i 5 till 15 minuter och kan upprepas så ofta som behövs för att uppnå önskad smärtlindring.
Enligt American Cancer Society finns det få risker med TENS-behandling, så länge man inte skjuter upp konventionell medicinsk vård till förmån för apparaten. Används den dock felaktigt kan biverkningar uppstå. Elektroder ska aldrig placeras över hjärtat, ögonen, hjärnan eller på framsidan av halsen. Spänningen får inte heller vara för hög, eftersom det kan ge ytliga brännskador på huden. Personer med hjärtsjukdom, implanterad defibrillator eller infusionspump bör helt avstå från att använda TENS-apparat.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online