ADD (attention deficit disorder, uppmärksamhetsstörning) kan behandlas med flera olika icke-medicinska metoder. Tillståndet är vanligt hos barn men kan också vara problematiskt för vuxna. Hos barn brukar ADD uppträda efter fem års ålder, medan vuxna kan drabbas plötsligt, till exempel till följd av sjukdom eller huvudskada. ADD kan orsaka allvarliga sociala svårigheter hos barn, eftersom de har svårt att bete sig passande i umgänget med jämnåriga. Dessutom kan barn med ADD få problem i skolarbetet.
Ett av sätten att behandla ADD utan läkemedel är samtalsterapi. Genom samtal får både barn och vuxna möjlighet att bearbeta stigmat och de problem som följer med en ADD-diagnos. Enligt psykologen Ben Martin på PsychCentral ger samtalsterapi även individen möjlighet att rollspela olika sätt att reagera när impulserna att agera ut kommer. Eftersom en stor del av ADD handlar om impulskontroll kan barn och vuxna med störningen få vägledning i sociala interaktioner och lämpliga sätt att umgås med andra.
En annan icke-medicinsk behandlingsmetod är beteendeträning. I likhet med att utbilda klienten om hur ADD påverkar en person säger Martin att beteendeträning innefattar flera olika metoder för att lära ut lämpliga beteenden. Dessa metoder inkluderar utbildning, rollspel och självutvärdering. Beteendeterapeuter lär också ut hur klienter kan självövervaka och registrera episoder av dålig impulskontroll, vilket är ett centralt drag vid ADD.
Enligt WebMD kan flera kostförändringar göras som en form av icke-medicinsk behandling av ADD hos barn. Dessa förändringar inkluderar en proteinrik kost med livsmedel som kött, nötter, bönor och ost. Det rekommenderas också att inkludera protein i både frukosten och i eftermiddagssnacks. WebMD rekommenderar dessutom att minska mängden enkla kolhydrater som finns i livsmedel som läsk och godis. Enkla kolhydrater bör ersättas med komplexa kolhydrater som finns i frukter som kiwi, päron och äpplen samt i många grönsaker. WebMD föreslår även att inkludera mer Omega-3-fettsyror i kosten. Omega-3 finns i livsmedel som fisk, rapsolja och valnötter.
Om en förälder eller lärare misstänker att ett barn har ADD eller dess variant ADHD (attention deficit hyperactivity disorder) bör en remiss göras till en professionell rådgivare som är kvalificerad att ställa diagnos – många skolor har kuratorer tillgängliga för detta ändamål. Martin säger att föräldrar och lärare kan lära sig hur de skapar en miljö som minskar distraktioner och hur de kan dämpa impulser tills barnet lär sig att självövervaka sitt beteende.
Föräldrar och lärare kan med fördel skapa ett belöningssystem (token economy) som belönar barn för lämpliga beteenden, föreslår Martin. Många föräldrar är bekanta med konceptet – ett åldersanpassat belöningssystem utvecklas baserat på poäng eller markörer som barnet tjänar in. Belöningssystem fungerar mycket bra för små barn och i klassrum och kan tillämpas på alla barn i hemmet. Det är viktigt att målen för belöningssystemet är uppnåeliga och inkluderar en variation av både lätta och svårare önskade beteenden samt åldersanpassade belöningar.
Enligt Martin kan stödgrupper vara till stor hjälp för individer med ADD. Detta gäller särskilt tonåringar och vuxna, som bättre kan självövervaka sitt beteende än yngre barn. Effektiva stödgrupper för individer med ADD bör ledas av en professionell kurator eller terapeut som har utbildning i att arbeta med ADD-frågor. Stödgrupper kan hjälpa individer att inse att de inte är ensamma om sina svårigheter, rollspela nya beteenden och bygga vänskap med personer som förstår tillståndet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online