Kloning är en kontroversiell fråga, särskilt när tanken på att klona människor kommer på tal. Runt tekniken har det vuxit fram många myter som förstärker rädslor och missuppfattningar. Den amerikanska livsmedels- och läkemedelsmyndigheten (FDA) arbetar aktivt för att bemöta flera av dessa myter med vetenskapliga fakta. Här går vi igenom sex av de vanligaste missförstånden – och vad som faktiskt stämmer.
Många tror att kloning är en oprövad teknik vars konsekvenser är helt okända. I själva verket är kloning inget nytt – metoden har använts länge, inte minst inom jordbruket. Flera av de livsmedel vi äter varje dag är faktiskt kloner. Eftersom frukt och grönsaker tar lång tid att odla och efterfrågas i stora mängder odlas exempelvis bananer, persikor, äpplen och potatis ofta från klonade växter i stället för från frön.
Kloning är inte onaturligt – det sker faktiskt naturligt i naturen. Enäggstvillingar betraktas exempelvis som kloner av varandra, eftersom de bär på identiskt DNA. Vissa havsdjur, som sjöstjärnor, kan dessutom föröka sig genom naturlig kloning.
En vanlig missuppfattning är att kloner skapas genom att DNA ympas in i en värd. Så går det dock inte till. Även om kloner inte skapas med hjälp av spermier, uppstår ett embryo när ett ägg utan cellkärna smälter samman med en cell som innehåller specifikt DNA. Embryot placeras därefter i livmodern hos ett hondjur, och i de flesta fall följer en normal graviditet.
Enligt Genetic Science Learning Center vid University of Utah ser djur som skapats genom kloning inte exakt likadana ut som djuret som deras DNA kommer ifrån. Identiskt DNA ger uttryck något olika i varje klon, precis som enäggstvillingar bland människor har små skillnader som gör att de aldrig är helt identiska.
Kloner kan ha helt olika personligheter jämfört med djuret de härstammar från. Beteenden och reaktioner i olika situationer är inte identiska. Mycket av det som formar en personlighet kommer nämligen från miljön. Temperamentet påverkas delvis av DNA, men livserfarenheterna spelar en ännu större roll.
Vissa klonade djur växer för stora i livmodern och föds med problem. Men djur som föds med normal storlek och friska är precis lika starka som djuret de klonats från. Kloner är alltså inte svagare än sin DNA-källa, och deras avkomma är inte svagare än någon annans.
Många av rädslorna kring kloning bygger på missförstånd snarare än på vetenskap. Genom att skilja fakta från fiktion blir det lättare att föra en saklig diskussion om teknikens möjligheter och begränsningar – både när det gäller djur och möjliga framtida tillämpningar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online