Massageterapi har använts i tusentals år som behandling mot en rad olika åkommor. National Institutes of Health (NIH) klassificerar massage både som konventionell och alternativ behandlingsmetod, beroende på vilket problem som ska åtgärdas. Massage kan hjälpa till att lindra muskelsträckningar, men de allra flesta behandlingar utförs idag som ren avslappning på dagspa eller i salonger.
Även om en massage kan kännas lindrande och återuppbyggande finns det verkliga risker inblandade. Personer med vissa sjukdomar avråds helt från massage, och forskare upptäcker fortfarande vilka förändringar – både positiva och negativa – som massage har på kroppen.
Massageterapeuter kan utöva vilken som helst av cirka 80 olika masstyper, vilka alla innefattar tryck, utsträckning, gnuggning och manipulation av kroppens muskler och vävnader. Syftet med varje massage är att få musklerna att slappna av. Detta åstadkoms genom att mer blod och syre förs till de områden som bearbetas.
Olika masstyper skiljer sig åt i hur terapin utförs – allt från mängden tryck till vilka grepp som används:
Den första riskfaktorn handlar om huruvida massören du besöker faktiskt är certifierad. Att skylten utanför lokalen säger "Massage" betyder inte att certifierade terapeuter finns anställda. I många amerikanska delstater krävs att terapeuter genomgår utbildning och erhåller certifiering i den delstat där de verkar. Vanliga certifieringar är LMT (Licensed Massage Therapist), LMP (Licensed Massage Practitioner), CMT (Certified Massage Therapist) samt NCTMB/NCTM (National Certification Board for Therapeutic Massage and Bodywork).
Licensieringskraven varierar kraftigt mellan delstaterna. New York kräver exempelvis 1 000 timmars utbildning samt godkänt delstatsexamen. Kalifornien saknar delstatslicensiering, men enskilda countyn utfärdar certifieringar med olika krav. Delstater som Alaska och Kansas har ingen lagstiftning alls som reglerar massageterapi.
Massageterapi är som all annan behandling: utan korrekt utbildning kan massagen utföras felaktigt och leda till skada. Innan du bokar en tid bör du därför alltid fråga om terapeuten är licensierad och innehar någon av certifieringarna ovan.
Om du har hjärt-kärlproblem innebär massageterapi betydande risker. Personer med blödningssjukdomar, såsom hemofili, kan börja blöda såväl utvändigt som invändigt på grund av trycket som läggs på kroppen – eftersom blodet inte kan levra sig. Detsamma gäller personer som använder blodförtunnande eller antikoagulerande läkemedel samt personer med skadade blodkärl.
Personer med djup ventrombos, det vill säga blodpropp i en djup ven, riskerar en katastrofal händelse om proppen lossnar. Detta kan inträffa när terapeuten arbetar med djupt tryck mot benen. Rubbas proppen och den börjar vandra genom kroppen är risken för stroke, aneurysm eller hjärtinfarkt överhängande.
Personer med ett svagt skelett riskerar att drabbas av benbrott i samband med massage. Har du diagnostiserats med osteoporos (benskörhet) kommer många terapeuter att tacka nej till behandlingen, eftersom benen kan gå av av trycket. Även ben som läker efter en fraktur är utsatta, eftersom det läkande benet kanske inte är starkt nog att stå emot massage.
Cancer medför flera speciella risker, först och främst gällande bentäthet. Kemoterapi, strålbehandling och andra cancerbehandlingar kan försvaga skelettet och göra det mer benäget för frakturer. Cancerpatientens nedsatta immunförsvar kan dessutom fördröja läkning och öka risken för infektion. Terapeuter kan också avstå från att behandla cancerpatienter på grund av tumörens placering, sondar, kemoterapikatetrar eller inflammationer orsakade av strålbehandlingen.
Som vid alla behandlingar finns det biverkningar. NIH listar följande vanliga biverkningar vid massageterapi:
Diskutera alltid trycknivån med terapeuten innan behandlingen påbörjas. Känner du att terapeuten trycker för hårt ska du säga till direkt under massagen. Uppge även eventuella allergier du har och be terapeuten använda hypoallergen olja.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online