Stamceller är odifferentierade celler som kan utvecklas till funktionella, specialiserade celler under rätt förhållanden. Stamcellsforskning har länge varit ett starkt omdiskuterat ämne, främst på grund av forskningen kring embryonala celler. Samtidigt lovar forskningen kring vuxna stamceller nya behandlingsmetoder för en rad sjukdomar och tillstånd, bland annat cancer, stroke, transplantationer och genetiska sjukdomar.
Stamceller är ospecialiserade celler som kontinuerligt delar sig genom celldelning under långa perioder. Under särskilda förhållanden kan dessa celler utvecklas till specialiserade celler, exempelvis hjärtmuskelceller eller leverceller. Forskare studerar stamceller för att kunna utveckla cellbaserade terapier mot en mängd olika sjukdomar och tillstånd.
Det finns två huvudtyper av stamceller som forskas på: embryonala stamceller och somatiska stamceller. Embryonala stamceller hämtas från embryon – befruktade ägg som utvecklats i laboratoriemiljö. Dessa celler är ospecialiserade och kan stimuleras att bli differentierade celler.
Somatiska stamceller, även kallade vuxna stamceller, är odifferentierade celler som finns i differentierad vävnad. De ligger i vävnaden för att reparera och underhålla den. Patienter kan donera dessa celler till forskning för eventuell framtida cellterapi.
Kring stamcellsforskning har det funnits en omfattande kontrovers, framför allt gällande forskningen på embryonala stamceller. Dessa celler tas bort från ett embryo innan de embryonala cellerna börjar differentieras. Många konservativa och religiösa gruppér är emot denna typ av forskning eftersom de anser att mänskligt liv börjar vid befruktningen, och att forskningen därmed förstör potentiellt mänskligt liv.
Ur ett medicinskt perspektiv har studier dessutom visat att många embryonala stamceller som lagrats under längre tid utvecklar kromosomanomalier som ofta kan bilda cancerceller.
Det övergripande syftet med stamcellsforskning är att utveckla cellbaserade terapier, exempelvis reparation av organ och vävnader. Stamceller och navelsträngsceller har redan använts i behandlingen av patienter med leukemi och lymfom.
Genom att använda patientens egna stamceller minskar risken för transplantatavstötning avsevärt, vilket ger en högre framgångsgrad för behandlingen.
Forskarna har mycket stora förhoppningar om potentialen hos stamcellsbehandlingar. De tror att stamceller inte bara kan användas för benmärgstransplantationer, utan möjligen även för andra organ. Stamceller kan dessutom erbjuda en bättre och mer framgångsrik behandling mot cancer.
Forskare experimenterar också med hur stamceller kan användas för att behandla neurologiska sjukdomar, såsom Parkinsons sjukdom, ryggmärgsskador och hjärnskador efter stroke. Om forskarnas teorier visar sig korrekta kan stamcellsforskningen erbjuda ett enormt antal effektiva terapier för idag obotliga sjukdomar, transplantationspatienter, cancer och genetiska sjukdomar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online