Konventionell medicin (ofta benämnd allopatisk eller västerländsk biomedicin) är det dominanta hälso- och sjukvårdssystemet i de flesta industrialiserade länder. Den kännetecknas av:
Kärnprinciper
- Evidensbaserad praxis: Diagnoser och behandlingar grundade på vetenskaplig forskning, RCT, systematiska översikter och kliniska riktlinjer.
- Reduktionistisk / Pattofysiologisk modell: Sjukdom förstås som diskret biologisk dysfunktion (molekylär, cellulär, organnivå) identifierad genom objektiv testning.
- Standardiserad nomenklatur: ICD-10/11 kodning, SNOMED CT för interoperabilitet.
Diagnostiskt tillvägagångssätt
- Anamnes och fysisk undersökning
- Laboratorieprovtagning (blod, urin, vävnad, genetik)
- Bildgivning (Röntgen, CT, MRI, US, PET, nukleärmedicin)
- Patologi (biopsi, cytologi, molekylär diagnostik)
- Fysiologisk testning (EKG, EEG, lungfunktion, EMG/NCS, endoskopi)
Terapeutiska modaliteter
- Läkemedel: Små molekyler, biologiska läkemedel, vacciner – riktar specifika vägar.
- Kirurgi / Interventionsprocedurer: Invasiv korrigering av strukturell patologi.
- Strålterapi: Joniserande strålning för neoplasmer, vissa godartade tillstånd.
- Medicintekniska produkter: Implantat (pacemakers, stents, leder), externa tekniker (ventilatorer, dialys, CPAP).
- Rehabilitering: PT, OT, talterapi, kardial/pulmonell rehab.
Skillnader från komplementära/alternativa system
- Licensiering & Reglering: Strikta statliga/federala licenser, specialistcertifiering, patientskadeståndsansvar.
- Försäkringsersättning: Primär betalarmodell (Medicare, Medicaid, kommersiella).
- Akut/Trauma/Nödvård: Omåttlig kapacitet.
- Begränsningar: Mindre betoning på livsstilsorsaker, prevention, kropp-sinne-integration, kroniska funktionssyndrom; fragmentering över specialiteter; kostnad.
Utvecklande landskap
Integrativ medicin, livsmedicin, precisionsmedicin, digital hälsa och värdebaserad vård expanderar konventionell medicins omfattning mot helhetsmänniskosyn, prevention och personaliserade tillvägagångssätt.
