Ernest Hilgards neodissociationsteori om hypnos utgår från att hypnos skapar en splittring, eller dissociation, i medvetandet. Resultatet blir ett tillstånd av starkt fokuserad uppmärksamhet och ökad suggestibilitet – alltså en förhöjd mottaglighet för förslag och påverkan. Enligt Hilgard innefattar det hypnotiska tillståndet två olika nivåer av medvetande:
Detta är det undermedvetna, som befinner sig i ett högt mottagligt läge för hypnotisörens förslag. Denna del av medvetandet ansvarar för att utföra de förslag och instruktioner som ges under hypnossessionen.
Detta är det medvetna jaget – den del av medvetenheten som förblir opåverkad av de hypnotiska förslagen. Den iakttar och övervakar hela den hypnotiska upplevelsen, men deltar inte aktivt i den och styr inte personens reaktioner.
Hilgards teori föreslår att hypnos skapar en uppdelning mellan dessa två medvetandenivåer, vilket gör att individen kan reagera automatiskt på förslag utan att medvetet värdera eller tolka dem. Denna dissociationsprocess möjliggör själva det hypnotiska tillståndet och ligger till grund för de fenomen som förknippas med hypnos, bland annat:
Ett välkänt exempel från Hilgards egen forskning är experimentet med den så kallade "dolda observatören" (the hidden observer). Där rapporterade hypnotiserade försökspersoner samtidigt att de inte kände någon smärta i ett iskallt vattenbad, samtidigt som en annan "del" av dem via ett separat tecken kunde ange att smärtan faktiskt fanns där. Resultatet tolkades som ett stöd för idén att medvetandet under hypnos kan delas upp i parallella processer.
Sammanfattningsvis beskriver Hilgard hypnos som ett tillstånd där medvetandet delas i en handlande, suggestionsmottagande del och en passivt iakttagande del – en uppdelning som förklarar både hypnosens effektivitet och dess karakteristiska fenomen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online