Etymologi
Grekiska melas ("svart") + kholē ("galla") → melancholia = "svart galla".
Historisk evolution
- Antik/Galenisk medicin (ca 400 f.Kr. – 200 e.Kr.): En av fyra vätskor. Överflöd av svart galla orsakade sorg, introspektion och det "melankoliska temperamentet" – ansågs en konstitutionell typ.
- Mellanstider & Renässans: Kopplad till genialitet, kreativitet och galenskap. Konstnärer och lärda troddes behöva melankoli för djupt tänkande. Burtons Anatomy of Melancholy (1621) katalogiserade dess varianter.
- 1800-talets psykiatri: Omklassificerad som en form av galenskap eller "melankoli" (svår depression med psykos).
- Modern psykiatri (DSM-5/ICD-11): Inte längre ett temperament. "Melankoliska drag" specifier för stor depression: djup anhedoni, brist på reaktivitet, psychomotorisk retardering/agitation, tidig vakning, viktnedgång, överdriven skuld.
Nuvarande status
Termen behåller litterär och poetisk resonans ("en melankolisk skönhet") men har avskaffat sin humoral fysiologi. I kliniskt bruk betecknar den en specifik, svår symptomkluster inom humörstörningar – inte en personlighetstyp.
