En vanlig föreställning i kyrkor är att nattvardsbägare av metall eller mässing på något sätt skulle vara självdesinficerande och döda bakterier mellan användningarna. Men stämmer det egentligen?
Det finns inget vetenskapligt stöd för att metall- eller mässingsbägare som används vid nattvarden skulle ha någon praktisk förmåga att döda mikrober i verklighetens förhållanden. Även om koppar och mässing visat sig ha vissa antibakteriella egenskaper under kontrollerade laboratorieförhållanden, gäller inte detta automatiskt en bägare som används av många personer.
Studier har snarare visat motsatsen: gemensamma nattvardsbägare kan fungera som en grogrund för mikroorganismer. Saliv från flera användare samlas på bägarens kant, och tillsammans med vinrester skapar detta en miljö där bakterier och virus lätt kan överleva och spridas.
De organiska ämnen i saliven skyddar dessutom mikroberna och motverkar den antimikrobiella effekt som rent metall i teorin kan ha.
För att förebygga spridning av infektioner vid nattvarden rekommenderar experter bland annat:
• Individuella engångsbägare av plast eller papper
• Noggrann rengöring och desinficering av återanvändbara bägare efter varje användning
• Alternativa utdelningsformer, till exempel att doppa brödet i vinet istället för att dricka ur en gemensam bägare
Tro på att en metall- eller mässingsbägare av egen kraft skulle döda bakterier saknar vetenskaplig grund. Utan ordentlig rengöring mellan användarna kan en gemensam bägare tvärtom bidra till smittspridning. Kyrkor som vill erbjuda en trygg nattvard bör därför satsa på engångsalternativ eller rigorös hygienrutin.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online