Redan år 2010 märktes en tydlig trend: allt fler legitimerade sjuksköterskor valde att även utbilda sig inom massageterapi. Enligt Northwest Technical College i Minnesota, som erbjuder både vårdutbildning och utbildning i terapeutisk massage, söker sjuksköterskor certifiering inom massage av flera skäl – de vill engagera sig ännu mer i patientvården, patienterna efterfrågar icke-traditionella behandlingar och möjligheterna på arbetsmarknaden förbättras.
Vissa sjuksköterskor lämnar vården helt för att starta egen praktik inom massageterapi, där de tillämpar kunskapen och färdigheterna från sitt vårdyrke. Fler använder dock massage inom ramen för sitt arbete som sjuksköterska, som ett kompletterande verktyg för läkning. Disciplinerna passar dessutom väl ihop – båda är praktiska och bygger på direkt kontakt med patienten. Sjuksköterskor med massageterapiutbildning arbetar på sjukhus, rehabiliteringscenter, äldreboenden, hospice och hälsocenter.
Under den moderna vårdens tidiga år, i slutet av 1800-talet, var massage en självklar del av sjuksköterskans utbildning. Florence Nightingale, som fick äran att etablera den första organiserade kåren av sjuksköterskor under Krimkriget, började inkludera massagetekniker i sina utbildningskurser redan 1860. När doktor John Harvey Kellogg öppnade USA:s första formella sjuksköterskeskola vid sanatoriet i Battle Creek, Michigan, år 1883, var massageterapi en viktig del av läroplanen. År 1895 skrev Kellogg boken "The Art of Massage", som kom att användas som lärobok vid skolan. Massageträningen inom sjuksköterskeutbildningarna började sedan minska under 1920-talet och hade i princip försvunnit helt vid 1950-talet, enligt Massage Magazine.
För att bli certifierad inom massageterapi måste en legitimerad sjuksköterska genomföra 500 timmars kurser i terapeutisk massage och kroppsarbete, samt klara licensieringsprovet i den delstat där hon ska arbeta. Studenterna lär sig ofta svensk massage, den vanligaste formen inom spabranschen, men större delen av utbildningen läggas normalt på medicinska tekniker som triggerpunktsbehandling, mjukvävnadsmobilisering och akupressur. De terapier som lärs ut används vanligtvis i kombination med annan medicinsk behandling och kostplaner. Tekniska högskolor, vissa sjuksköterskeskolor och ackrediterade massaskolor erbjuder kurser som räknas mot de erforderliga 500 timmarna.
Vilka tekniker en sjuksköterska tillämpar beror på den enskilda patientens behov. Manuell lymfdränage kan vara nödvändig, eller så används mjukvävnadsmobilisering för att förbättra ledfunktion och rörlighet. Myofasciell frigörelse kan förbättra blodcirkulationen och främja läkning på olika ställen i kroppen. Triggerpunktsbehandling används dessutom ofta mot kronisk smärta, till exempel vid fibromyalgi.
Till skillnad från svensk massage och andra tekniker som enbart fokuserar på avslappning utförs medicinsk massage ovanpå patientens kläder eller nattlinne. Varken dämpad belysning eller massageoljor ingår i proceduren. Sjuksköterskans mål är att balansera kroppens alla system och hjälpa patienten att återhämta sig snabbare efter sjukdom, skada eller operation, enligt webbplatsen Massage Therapy 101. Avslappning uppstår ofta som en biprodukt, men det är inte terapins huvudsakliga syfte.
I början av 1990-talet var det förnyade intresset för att integrera massageterapi i vården så stort att föreningen National Association of Nurse Massage Therapists (NANMT) grundades. Föreningens mål är att främja specialiteten inom den medicinska världen. Robert Calvert skriver i sin artikel i Massage Magazine att "massage har säkrat sin historiska plats bland sjuksköterskorna, men den befinner sig fortfarande i utkanten av den etablerade medicinska praktiken." I takt med att fler patienter upplever fördelarna med massageterapi utförd av sjuksköterskor hoppas de som arbetar inom området att det ska få en ännu större roll i framtidens medicinska behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online