Noradrenalin (Norepinefrin): Fysiologi, funktioner och klinisk relevans

Noradrenalin (norepinefrin) är både ett hormon (barkörten) och en neurotrasmmittor (locus coeruleus, sympatiska postganglionära fibrer). Det är den primära effektren för det sympatiska nervsystemet.

Viktiga fysiologiska effekter

System	Effekt	Receptor
Kardiovaskulärt	↑ Hjärtfrekvens, kontraktilitet, ledningshastighet; vaskokonstriktion (hud, splankniskt, njure)	β1, α1
Metabolt	↑ Glykogenolys, lipolys, glukoneogenes; ↑ insulinhibition	β2, α2, β3
Respiratoriskt	Bronkodilatation	β2
CNS	↑ Vaknad, vigilans, uppmärksamhet, minneskonsolidering; modular humör	α1, α2, β1
GI/GU	↓ Motilitet, sekretion; sfinkterkontraktion; blåsluggning (detrusor)	α1, α2, β2
Öga	Mydriasis (pupildilatation)	α1

Stressresponsintegration

Akut stress → locus coeruleus aktivering → noradrenalin frigivning → sympatisk utflöde + barkörte stimulering (→ adrenalin). Denna "fight-or-flight" kaskad prioriterar överlevnadsfunktioner.

Kliniska tillämpningar

Vasopressor: Första linje vid septisk chock (MAP mål ≥65 mmHg); titreras efter effekt.
ADHD/Depression: SNRI (venlafaxin, duloxetin), NDRI (bupropion), atomoxetin ökar synaptisk noradrenalin.
Ortostatisk hypotoni: Midodrin (α1 agonist), droxidopa (noradrenalin profarmaka).
Lokalbedövning: Adrenalin tillsätts för vaskokonstriktion → förlängd varaktighet, minskar systemisk upptag.

Patofysiologi

Dysreglering inblandad i: ångestsyndrom, PTSD, depression (låg), mani (hög), hjärtsvikt (kronisk sympatisk överdrift), feokromocytom (katekolaminöverskott).

Naturopati