Lågspänning i frontala EKG-avledningar (I, aVL, V6) avser minskat QRS-komplex amplitud (<5 mm i ledavledningar, <10 mm i precordiala avledningar). Medan subtil minskning kan vara normal, garanterar uttalad lågspänning utredning.
Potentiella orsaker
- Fetma: Subkutan fett isolerar elektriska signaler.
- Lungemfysem/KOL: Hyperinflerade lungor ökar avståndet hjärta-elektrod.
- Perikardieffusion: Vätska dämpar elektrisk konduktion.
- Myokardinfarkt (kronisk): Narvvävnad minskar spänningsgenerering.
- Kardiomyopatier: Infiltrativa (amyloid), hypertrofiska, eller dilaterade former förändrar väggtjocklek och konduktivitet.
- Elektrolytrubbningar: Allvarlig hypokaliemi sänker QRS-amplitud.
- Konduktionsavvikelser: Total AV-block, förmaksflimmer med nedsatt ventrikulär respons.
- Vänster ventrikelhypertrofi med dilatering: Ökad massa men förstorat kammare ökar elektroddistans.
- Hjärtläge: Vertikalt eller roterat hjärta förändrar frontalt plansprojektion.
- Tekniska faktorer: Elektrodförskjutning, dålig kontakt, apparatkalibreringfel.
Klinisk tolkning
Isolerad lågspänning i frontala avledningar kan vara godartad. Betydelse ökar när den åtföljs av:
- Andra EKG-avvikelser (t.ex. elektrisk alternans som tyder på effusion)
- Kliniska tecken (t.ex. hypotension, JVD, dämpade hjärttoner)
- Symtom (andfåddhet, bröstsmärta, synkope)
Nästa steg
Korrelera med anamnes, undersökning, och ytterligare provtagning (ekokardiografi, bröstöversikt, lab, kardiac MRI). Kardiologremiss är lämplig vid oförklarlig eller kliniskt signifikant lågspänning.
