Sweetgum-trädet (släktet Liquidambar) är en av de äldsta växtgrupperna som finns dokumenterade. Fossila fynd visar att släktet existerade redan för 55 miljoner år sedan, även om många forntida arter numera är utdöda. Den amerikanska arten omnämndes för första gången år 1519, när spanska soldater deltog i en ceremoni med Cortés och Montezuma där trädets bärnstensfärgade sav spelade en central roll.
Utöver sitt värde som billigare timmer och som planteringsträd vid återbeskogning har sweetgum-trädet genom historien haft en betydande roll inom folkmedicinen – egenskaper som är både verksamma och uråldriga.
Sweetgum har länge varit en viktig apoteksråvara. I det antika Kina blandades hartset med risvin och intogs internt. Även ursprungsbefolkningar i Syd-, Central- och Nordamerika utnyttjade trädets läkande egenskaper. Under det amerikanska inbördeskriget användes det av läkare i södern, och 1926 togs preparatet för första gången upp i U.S. Pharmacopoeia.
De två arter som oftast används för sina medicinska egenskaper är den orientaliska arten Liquidambar orientalis och den amerikanska Liquidambar styraciflua. Den medicinska produkten går ofta under namnet liquid-amber, det vill säga flytande bärnsten eller balsam.
Vid framställningen tappas unga träd genom att man gör snitt ner till innerbarken. Savens rinner ut som en gulbrun vätska med färg och konsistens som påminner om honung, och stelnar så småningom till ett harts. Hartset hettas upp, silas och förvaras på flaskor. Beroende på avsett ändamål bearbetas det vidare till balsam eller tinktur. Ett modernare användningsområde är aromaterapi.
Liquid-amber är en aromatisk substans. Som balsam eller salva används den utvärtes mot hudbesvär som hemorrojder, ringorm, skabb och köldskador. Salvorna har en viss antiseptisk verkan men fungerar främst som antiinflammatoriskt medel.
Internt har liquid-amber stimulerande och slemlösande effekter. Den har traditionellt använts mot halsont, hosta, förkylning, astma, bronkit, blåskatarr, flytningar och stroke, samt enligt vissa uppgifter även mot vissa cancerformer.
OBS: Många av dessa användningsområden bygger på folkmedicinsk tradition och är inte fullt ut vetenskapligt belagda. Rådfråga alltid läkare eller annan legitimerad vårdpersonal innan du använder naturmedel, särskilt internt.
Det doftande hartset storax utvinns från trädets stam. Det bildas i barkens veck och rinner ut naturligt. Skörden sker på hösten, och produktionen stimuleras ofta genom att man knackar på stammen några månader i förväg.
Storax har traditionellt använts som medel mot parasiter. Storaxolja kombineras ofta med andra ingredienser för att skapa medicinska oljor och balsam som används mot akne och sår på huden, som adstrerande medel eller som läkande smörjmedel för torr och kliande hud.
Intressant nog har sweetgum-trädets frukter visat sig innehålla shikimsyra – samma råvara som används vid framställning av influensaläkemedlet oseltamivir (Tamiflu). Detta har väckt förnyat intresse för arten som en potentiell förnyelsebar resurs inom läkemedelsindustrin, och visar att detta urgamla träd fortfarande kan ha mycket att bidra med.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online