Brännässla är en flerårig växt med fina, stickande hår på bladen. Dessa hår orsakar kraftig irritation och sveda när de kommer i kontakt med huden. Både bladen och rötterna används inom växtmedicinen, men varje del har olika användningsområden. Växten har använts medicinskt i hundratals år mot tillstånd som säsongsallergi, artrit, nässelutslag och prostataförstoring.
Som med alla medicinalörter är det viktigt att se till att brännässla inte interagerar med mediciner du tar eller ger oönskade effekter vid vissa hälsotillstånd. Här går vi igenom de viktigaste situationerna där försiktighet krävs.
Även om nässla ofta förekommer i graviditetsteer och växtbaserade kosttillskott som ett näringsrikt tonicum, talar forskningen för att undvika nässla under graviditet. Växten kan stimulera blodflödet till livmodern och bäckenregionen samt stimulera menstruation. Nässla betraktas som abortframkallande, vilket innebär att den teoretiskt kan bidra till missfall.
I en studie på artritpatienter, publicerad av Chrubasik et al. i tidskriften Phytomedicine 1997, visade sig nässla förstärka effekten av NSAID-läkemedlet diklofenak. Tack vare denna förstärkning gav 50 mg diklofenak samma smärtlindring som normalt 200 mg. En liknande additiv effekt kan möjligen uppstå även med andra NSAID-preparat. Även om detta låter positivt bör du alltid rådfråga din läkare innan du kombinerar nässla med NSAID.
Godartad prostataförstoring (BPH) behandlas ofta med en 5-alfa-reduktashämmare. Försiktighet rekommenderas vid samtidig användning av nässla och finasterid, eftersom additiva effekter kan uppstå. Även andra örter som traditionellt används mot BPH – såsom sågpalm och pygeum – kan ha förstärkande terapeutiska effekter tillsammans med nässla.
Nässla antas kunna tunna ut blodet. Undvik därför växten om du använder blodförtunnande läkemedel som warfarin eller acetylsalicylsyra. Nässla kan också sänka blodtrycket och påverka blodets koagulationsförmåga, vilket förstärker effekten av blodtryckssänkande läkemedel som ACE-hämmare, betablockare och kalciumantagonister.
Eftersom nässla kan öka blödningsrisken bör försiktighet iakttagas om du tar läkemedel som ökar blödningsbenägenheten eller lider av en blödningsrubbning. Kombinera inte nässla med andra blödningsfrämjande örter – i synnerhet ginkgo biloba, vitlök och sågpalm – utan att först konsultera en läkare.
Nässelrot används ibland lokalt för att lindra smärta i stela eller ömma leder. Eftersom direktkontakt med bladen orsakar hudirritation rekommenderas dock inte extern användning av nässelblad. Är du överkänlig eller allergisk mot nässla eller växtfamiljen Urticaceae bör all extern applicering helt undvikas.
Om du har diabetes kan blodsockernivåerna påverkas av brännässla. Övervaka ditt blodsocker noggrant och rådfråga din läkare innan du kombinerar nässla med dina diabetesmediciner. Samtidig användning av örter eller kosttillskott som höjer blodglukosnivåerna kan dessutom kräva en justering av medicindosen.
Brännässla har en vätskedrivande effekt, det vill säga den hjälper kroppen att avlägsna vätska. Detta kan förstärka effekten av diuretiska läkemedel och öka risken för uttorkning. Nässla kan även öka utsöndringen av kalium, vilket gör det extra viktigt att äta kaliumrik mat som bananer, torkade aprikoser, melon och spenat under behandlingsperioden.
Natriumnivåerna bör också hållas under uppsikt, eftersom nässlans synergistiska vätskedrivande effekt kan leda till överdriven natriumförlust. Ödem, det vill säga svullnad i kroppens vävnader, behandlas ofta med vätskedrivande läkemedel – men nässla är kontraindicerat när ödem orsakas av hjärtsjukdom eller nedsatt njurfunktion. Observera att nässla även kan verka synergistiskt med andra vätskedrivande örter som åkerfräken, sellerifrön, maskrosblad och fläderblomma.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online