Det är lätt att föreställa sig öknen som en torr och livlös trakt där ingenting kan växa, men i själva verket har många växter anpassat sig till de karga förhållandena. Bland dem finns flera medicinalväxter med en lång historia inom folkmedicin och alternativ medicin. Vissa innehåller dessutom kemiska ämnen som används i kommersiella läkemedel, exempelvis hostmediciner och preparat mot nästäppa.
Fjärilsörten tillhör släktet silkeörter, men saknar den mjölksaft som vanligtvis förknippas med familjen. Den växer vilt i kanjonernas botten och på präriefält, och är också en populär trädgårdsväxt eftersom dess klart orange blommor lockar till sig fjärilar. Nordamerikanska urfolk tuggade roten för att behandla lungsjukdomar, vilket gav växten dess andra smeknamn: pleurisrot.
Även om växten inte används lika ofta inom alternativ medicin idag, verkar den krampavslappnande, slemlösande och kärlvidgande. Den har traditionellt använts inte bara mot lungåkommor, utan även mot diarré och dysenteri.
Mormonte fick sitt namn när tidiga mormonska nybyggare i USA:s västra delar upptäckte hur användbar växten var vid förkylningar. De plockade stjälkarna för att brygga ett örtte som användes mot nästäppa och luftvägsinfektioner, men även mot urinvägsinfektioner.
Den aktiva ingrediensen i mormonte är efedrin, vilket gör att stor försiktighet rekommenderas. Efedrin kan ge hjärtbiverkningar som snabb puls och högt blodtryck, liksom förvirring, kramper och i vissa fall till och med dödlig utgång. Använd därför aldrig mormonte eller andra örter som innehåller efedrin utan att först rådfråga din läkare.
Gummiörten, en medlem i solrosfamiljen, har en klibbig blomkorg som gett den sitt namn. Växten innehåller ämnet grindelin, som är krampavslappnande, slemlösande och inflammationsdämpande.
Grindelin hjälper till att späda ut slem och minskar de muskelkrampar som utlöser hosta, vilket gör växten användbar vid behandling av bronkit, emfysem och andra lungsjukdomar. Gummiört har också använts utvärtes mot hudirritationer och mindre brännskador.
Lakrits har en intensivt söt smak – bekant för de flesta framför allt från godis – men dess rötter används även inom örtmedicin. Växten är inflammationsdämpande och slemlösande, samt laxerande och mjukgörande, och används oftast mot magbesvär.
Som mjukgörande medel lindrar den magsäckens slemhinna och anses vara till hjälp vid magsår och matsmältningsbesvär. Den späder dessutom ut slem och återfinns ofta i kommersiella hostpastiller och siraper.
Även om dessa ökenväxter har en lång tradition inom örtmedicin betyder det inte att de är riskfria. Naturläkemedel kan interagera med ordinerade läkemedel och orsaka allvarliga biverkningar. Rådfråga alltid läkare eller annan kvalificerad vårdpersonal innan du använder örter i medicinskt syfte.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online