På 400-talet började den japanska kejsaren skicka medicinstudenter till Kina för att studera landets rika tradition av läkeörter och behandlingsmetoder. Genom denna förbindelse nådde flera viktiga medicinalväxter Japan, bland annat sesam, umé (sur japansk plommon) och shiso.
En stor del av den växande kunskapen om örter i Japan tillskrivs shogun Yoshimune, den åttonde shogunen inom Tokugawadynastin, som under 1700-talet uppmuntrade lantbrukare att odla medicinalträdgårdar över hela landet. Nedan presenteras tre av de mest betydelsefulla japanska medicinalväxterna samt deras användningsområden och rekommenderade doser.
Ashitaba tillhör släktet Angelica och växer vilt längs Japans kuster. Redan för cirka 300 år sedan beskrev den japanske läkemannen Kaibara Ekiken örten som ett kraftfullt stärkande medel. Dess naturliga beska gör den till en effektiv tonic som stimulerar matsmältningen, ökar gallflödet och snabbar på kroppens eliminering av avfallsämnen.
När örternas stjälk bryts tränger en riklig gul vätska fram. Denna används utvärtes på cystor, pustler och en rad olika hudbesvär för att påskynda läkningen. Den rekommenderade dosen av ashitaba-tinktur (1:1) är 20 ml per dag.
Hatomugi ingår i gräsfamiljen och introducerades i Japan av den kinesiske buddhistmunken Ganjin under 700-talet. Det är ett ettårigt gräs som traditionellt använts både som livsmedel och medicin. Örten betraktas som ett livgivande stärkande medel och innehåller fler essentiella aminosyror än någon annan spannmål, samt oljesyra, fibrer, vitaminer och mineraler.
Oleinsyran i hatomugi hjälper till att förebygga åderförkalkning genom att stärka blodkärlen, medan fibrerna främjar en hälsosam matsmältning och motverkar upptaget av kolesterol. Den rekommenderade dosen av torkat frö är 10 g per dag.
Shiso tillhör kransblommiga familjen, även kallad myntfamiljen, och är en ettårig medicinalört som härstammar från Kina men togs till Japan under 700-talet. Dess violetta, röda och gröna äggrunda blad har en stark aromatisk kaneldoft, vilket gör örten till en oumbärlig krydda i det traditionella japanska köket.
Som kraftfull antiinflammatorisk ört används shiso flitigt vid tillstånd som reumatoid artrit, allergier, eksem, höfeber och inflammationer i huden. Den kombineras även med ingefärsrot vid behandling av kronisk bronkit. Rekommenderad dos av shiso-tinktur (1:1) är 5 ml per dag.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online