Vallört (Symphytum officinale) har använts inom kinesisk medicin i över 2 000 år och räknas idag som ett av de mest uppskattade verktygen inom första hjälpen bland örtterapeuter världen över. Örten är inte bara exceptionellt effektiv vid yttre sår för att påskynda läkning – den kan även användas internt för att behandla en rad olika hälsobesvär.
En av de vanligaste användningarna av vallört är utvärtes behandling av svullnader, inflammationer, brännskador, skärsår och andra yttre sår. Många terapeuter svär vid växtens förmåga att läka benbrott. Även om vallört kan underlätta läkningen genom att minska svullnad och lindra smärta finns det dock inga vetenskapliga belägg för att den faktiskt påskynder själva benläkningsprocessen.
Den vanligaste metoden för att behandla sår utvärtes är genom ett omslag, så kallad kataplasma. Växtens blad görs till en tjock pasta som läggs på det skadade området och därefter täcks med en tunn trasa. Pastan hjälper till att dra ut infektion ur såret, och när den börjar torka drar den åt huden så att såret sluts. På så vis motverkas ytterligare infektion.
En salva kan även framställas av vallörtens blad. Salvan används mot åderbråck, bensår, gikt, blåmärken, sträckningar och vrickningar samt de flesta andra yttre skador. Ett avkok av växten kan dessutom användas som hudsköljning vid akne, eksem och psoriasis, eller som ögonskölj vid inflammerade och irriterade ögon.
Vallört kan även intas för att behandla olika inre besvär, men detta bör endast ske under överinseende av en kvalificerad örtterapeut eller herbalist. Vissa vetenskapliga studier har visat att långvarig användning av stora doser vallört kan påverka levern, även om många herbalister ifrågasätter dessa resultat. Oavsett vad man anser om studierna är det alltid klokt att endast ta örtpreparat som rekommenderats och administrerats av kvalificerade specialister.
Vallört ordineras ofta internt vid mag- och tarmbesvär, eftersom den bidrar till en god matsmältning och kan hjälpa vid vissa digestiva störningar, exempelvis irritabel tarm (IBS). Den används även ofta vid halsbesvär som stämbandsinflammation (laryngit), samt som slemlösande medel vid bronkit och torrhosta.
Vallört innehåller pyrrolizidinalkaloider – ämnen som i stora mängder kan belasta levern. Internt bruk bör därför alltid ske efter professionell rådgivning, och gravida, ammande samt barn rekommenderas att helt avstå från att inta örten. Utvärtes användning på oskadad hud under kortare perioder betraktas däremot generellt som trygg.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online