Blodrot (Sanguinaria canadensis) är en liten flerårig ört som växer vilt i Nordamerikas lövskogar. Växten har använts som läkeört i hundratals år och har en lång och fascinerande historia – både som färgämne, traditionell medicin och modern örtmedicin. Samtidigt är det viktigt att känna till att växten också är giftig.
Blodrot är en lågväxt växt med en underjordisk stam, så kallad jordstam eller rhizom. Tidigt på våren skjuter en enda vit blomma med åtta kronblad upp från jorden, omsluten av ett enda flikigt blad som vecklar ut sig efter hand. När rhizomet skärs av tränger det fram en röd saft – därav namnet blodrot.
Eftersom savens röda färg är så intensiv använde Nordamerikas ursprungsbefolkning den både som krigsmålning och som färgämne för textilier. Blodroten hade även en viktig plats i folkmedicinen och användes mot halsont, reumatism och olika hudåkommor.
Än idag använder vissa örtläkare små mängder blodrot vid halsinfektioner, migrän, ringorm, vårtor och tumörer. Växten förekommer också i vissa sammansatta hostmedel och har använts som hämmande medel mot tandplack, tack vare dess aktiva ämne.
Blodrot innehåller alkaloiden sanguinarin, som är giftig vid förtäring. Den amerikanska livsmedels- och läkemedelsmyndigheten (FDA) har klassat blodrot som en osäker ört, och produkter som innehåller växten bör därför hanteras med stor försiktighet. Använd aldrig blodrot internt utan vägledning av kvalificerad vårdpersonal.
Blodrot ska inte plockas i naturen, eftersom den är en sällsynt växt i sitt naturliga utbredningsområde. Vill man odla den kan den förökas genom delning eller frö. Växten trivs bäst i skuggiga lägen med fuktig, näringsrik jord, gärna under lövfällande träd där den får ljus tidigt på våren innan träden slår ut.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online