Antiseptiska örter har använts i århundraden för att rena sår och motverka infektioner. De verkar genom att hämma tillväxten av eller direkt döda mikroorganismer som bakterier, virus och svampar. Denna effekt uppnås via flera olika biologiska mekanismer, som vi går igenom här nedan.
Vissa antiseptiska örter innehåller ämnen som kan skada eller sönderdela mikroorganismernas cellmembran. Detta gör att cellinnehållet läcker ut och att cellen till slut dör. Exempel på örter med membranskadande egenskaper är timjan, oregano och kanel.
Antiseptiska örter kan även innehålla substanser som denaturerar de proteiner som är avgörande för mikroorganismernas överlevnad och funktion. När proteinerna förlorar sin struktur slutar de fungera, vilket leder till att mikroberna dör eller inaktiveras. Kryddnejlika, rosmarin och tea tree-olja är kända för sina proteindenaturerande effekter.
Vissa örter innehåller föreningar som blockerar enzymer som är nödvändiga för mikroorganismernas ämnesomsättning och tillväxt. När dessa enzymer störs avbryts cellens normala processer, vilket hämmar eller dödar mikroben. Exempel på sådana örter är vitlök, ingefära och gurkmeja.
Flera antiseptiska örter har antioxidativa egenskaper, men i högre koncentrationer kan de istället framkalla oxidativ stress i mikroorganismer. De reaktiva syreföreningar (ROS) som då bildas kan skada cellens byggstenar – DNA, proteiner och lipider – vilket i slutänden leder till celldöd. Antioxidantrika örter som oregano, rosmarin och salvia kan uppvisa antiseptisk aktivitet just genom denna mekanism.
Antiseptiska örter kan dessutom störa mikroorganismernas interna signalsystem. Genom att rubba kommunikationen och samordningen inom de mikrobiella cellerna minskar deras förmåga att växa, föröka sig eller orsaka infektion. Exempel inkluderar citrongräs, pepparmynta och helig basilika.
Vissa örter stärker indirekt kroppens eget försvar genom att modulera immunsystemet. De kan stimulera bildningen av immunceller, såsom makrofager och naturliga mördarceller, samt öka produktionen av antimikrobiella ämnen. Echinacea, ginseng och astragalus är välkända exempel på örter med immunmodulerande egenskaper.
Effektiviteten hos antiseptiska örter varierar beroende på typen av mikroorganism, koncentrationen av örtextraktet och användningsförhållandena. Även om antiseptiska örter kan vara ett värdefullt komplement för vissa ändamål, bör de aldrig ersätta ordinerad medicinsk behandling vid allvarliga infektioner. Kontakta alltid sjukvården om symtmen inte förbättras eller förvärras.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online