Acinetobacter är ett släkte Gram-negativa, icke-fermenterande coccobaciller som finns överallt i jord, vatten och vårdmiljöer. Även om de ofta är kolonisatorer, är de betydande opportunistiska patogener, särskilt hos immunförsvagade och kritiskt sjuka patienter.
Viktiga arter
Acinetobacter baumannii står för ~80 % av humana infektioner och är berömd för multiresistens (MDR), inklusive karbapenemresistens (CRAB). Andra arter (A. pittii, A. nosocomialis) är mindre vanliga men utvecklar också resistens.
Kliniska syndrom
- Ventilatorassocierad pneumoni (VAP) — Mest vanlig manifestation på IVA.
- Blodströmningsinfektioner (BSI) — Ofta kateterrelaterade; hög mortalitet hos septiska patienter.
- Hud- och mjukdelinfektioner — Brännskador, operationssår, traumatiska skador.
- Urinvägsinfektioner — Vanligtvis kateterassocierade.
- Meningit — Sällsynt, post-neurokirurgi eller trauma.
Behandlingsutmaningar
MDR A. baumannii lämnar ofta få alternativ: kolistin, polymyxin B, tigecyclin, aminoglykosider eller nyare substanser (cefiderocol, sulbactam-durlobactam). Kombinationsbehandling används ofta, men evidens är begränsad. Resistenstestning är avgörande.
Prevention och kontroll
- Handhygien: WHOs 5 tillfällen; alkoholbaserad handdesinfektion effektiv mot Acinetobacter.
- Kontaktisolering: Kittel/handskar för koloniserade/infekterade patienter; dedikerad utrustning.
- Miljörengöring: Förstärkt terminalrengöring med sporicida medel (t.ex. väteperoxidånga, UV-C) för högfrekventa ytor och utrustning.
- Antibiotikaförvaltning: Begränsa bredspektrumantibiotika; deeskalera baserat på odlingar.
- Enhetsbundle-efterlevnad: Centralvenkateter, ventilator och urinkateter bundles minskar inträdersportar.
- Övervakningsodlingar: Aktiv screening på högriskavdelningar (IVA, brännskadeavdelning) under utbrott.
Ingen vaccin existerar. Tidig igenkänning, källkontroll, lämplig empirisk terapi (guidad av lokala antibiogram) och rigorös infektionskontroll är grundstenarna i hanteringen.
