Så gärna du än vill gå ner i vikt är tanken på att dricka din egen urin förmodligen avskräckande – en initialreaktion som är ganska utbredd i de flesta västerländska kulturer. Urinterapi har dock använts i tusentals år inom österländska kulturer och praktiseras även av vissa nordamerikanska ursprungsfolk. En mängd anekdotiska vittnesmål pekar på att urinterapi skulle kunna vara effektivt i kampen mot övervikten.
Flora Peschek-Böhmer och Gisela Schreiber, författare till boken ”Urine Therapy: Nature’s Elixir for Good Health” från 1999, hävdar att urinen är ”helt steril för producentens egen kropp” under de första 15 minuterna efter att den lämnat kroppen. Peschek-Böhmer, som driver ett naturmedicinskt center i Hamburg i Tyskland, menar dessutom att en dåligt rengjord toalett utgör en större hälsorisk än att dricka sin egen urin.
I motsats till vad många tror ska frisk urin inte smaka illa, utan snarare något beskt och saltaktigt. Näsper du näsan när du dricker den känner du knappt någon smak alls.
Om du bestämmer dig för att prova urinterapi – eller auto-urinterapi, som det kallas när du dricker din egen urin – bör du vara medveten om att den första smaken troligen blir ditt största hinder. Peschek-Böhmer föreslår att du börjar med att doppa fingret i dagens första urinstråle. Skaka av överskottet och lukta på det. Inte så farligt, eller hur?
Nu till det riktigt modiga steget: sätt fingret mot tungan. Även denna gång blir du förmodligen överraskad över att smaken inte är särskilt obehaglig, även om den kan vara något besk, särskilt tidigt på dagen.
Prova sedan att dricka ett glas av din urin. Bäst är att samla upp urinen vid dagens första toalettbesök, men låt den första strålen passera innan du fångar upp ett litet glas – cirka 2,4 deciliter – av den så kallade midströmmen. Töm därefter blåsan helt innan du dricker glaset du sparade. Är du fortfarande ängslig kan du följa Peschek-Böhmers råd och hålla för näsen medan du sväljer.
Peschek-Böhmer och Schreiber, liksom Harald W. Tietze, författare till ”Urine: The Holy Water”, och Dr. S.K. Sharma, författare till ”Miracles of Urine Therapy”, åberopar alla anekdotiska rapporter om att urinterapi skulle hjälpa patienter att gå ner i vikt och förbättra den allmänna hälsan.
Sharma redogör för fallet med en säljchef som reste mycket i jobbet och som inte bara var överviktig utan också led av en rad andra besvär, bland annat syn- och hörselproblem, andnöd och blödande tandkött. Efter några månaders auto-urinterapi hade chefen enligt Sharma gått ner cirka 18 kilo och upplevde en betydande förbättring även av sina övriga hälsoproblem.
Peschek-Böhmer och Schreiber nämner också fallet med 34-åriga Andrea P., försäljerska i ett bageri, som vägde mer än 30 kilo för mycket när hon sökte hjälp hos Peschek-Böhmer. Andrea hade provat flera dieter utan större framgång, men med auto-urinterapi gick hon ner 23 kilo på några månader och fortsatte sedan arbetet med att minska resten.
Trots de positiva vittesmålen saknas vetenskapliga studier som visar att urinterapi leder till viktminskning. Urin består till stor del av vatten, salter och ämnesbytesprodukter som kroppen redan gjort sig av med, och att dricka den innebär i praktiken att återföra dessa ämnen till kroppen. Vill du gå ner i vikt är en balanserad kost och regelbunden fysisk aktivitet fortfarande de mest beprövade metoderna. Rådfråga alltid läkare eller annan legitimerad vårdpersonal innan du provar alternativa behandlingsmetoder.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online