Sensoriska receptorer är specialiserade celler eller nervändningar som registrerar stimuli från vår omgivning och från kroppens insida. De kan klassificeras på flera olika sätt beroende på vilka kriterier som används. Nedan följer de vanligaste klassifikationssystemen.
Mekanoreceptorer detekterar mekaniska stimuli som beröring, tryck, vibration och utsträckning. Exempel är taktila receptorer i huden, receptorer i leder samt sträckreceptorer i muskler och blodkärl.
Termoreceptorer reagerar på temperaturförändringar, både värme och kyla. De finns bland annat i huden, munnslemhinnan och hypothalamus.
Fotoreceptorer detekterar ljus och gör synen möjlig. De finns i näthinnan (retina) i ögonen.
Kemoreceptorer känner av kemiska ämnen, inklusive smak, lukt och vissa hormoner. De återfinns i smaklökar, luktorganets epitel samt i flera andra vävnader.
Nociceptorer detekterar smärtsamma stimuli, såsom extrem värme eller kyla, vävnadsskada och inflammation. De spelar en central roll i smärtsinnet.
Exteroceptorer ligger på kroppsytan och fångar upp stimuli från den yttre miljön, till exempel hudreceptorer för beröring, temperatur och smärta.
Interoceptorer finns inuti kroppen och övervakar interna förhållanden, exempelvis blodtryck, syrehalt i blodet och organens utspänning.
Proprioceptorer sitter i muskler, senor och leder och ger information om kroppsdelarnas position och rörelse – ofta kallat kroppsuppfattning eller proprioception.
Dessa omvandlar sensorisk information till elektriska signaler och överför den till nervsystemet.
Transduktorer omvandlar en energiform till en annan, exempelvis ljusenergi till elektriska signaler i fotoreceptorerna.
Receptorer binder specifika kemiska budbärare, såsom hormoner eller neurotransmittorer, och utlöser cellulära svar.
Jonkanaler möjliggör flödet av joner över cellmembranet, vilket leder till förändringar i den elektriska potentialen.
Snabbt adapterande receptorer reagerar snabbt på förändringar i stimulus men slutar sända signaler när stimuliet blir konstant. Ett typiskt exempel är Pacinis kroppar, som detekterar vibrationer.
Långsamt adapterande receptorer behåller sitt svar även när stimuliet är oförändrat. Muskelspolarna, som registrerar muskellängd, är ett tydligt exempel.
Den här indelningen av sensoriska receptorer är inte uttömmande, och vissa receptorer kan tillhöra flera kategorier samtidigt. Olika typer av sensoriska receptorer har specialiserat sig på att upptäcka och svara mot specifika stimuli, vilket gör att vi kan uppfatta och interagera med vår omgivning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online