Palliativ vård vid njurcellscancer – behandling, symtomlindring och livskvalitet

Njurcellscancer (renal cellkarcinom) är den vanligaste formen av njurcancer, enligt Mayo Clinic. Sjukdomen utgår från de celler som klär njurens tubuli – de små kanaler som filtrerar blodet och avlägsnar avfallsämnen. Palliativ vård vid cancer syftar till att lindra symtom, bromsa sjukdomens spridning och bevara livskvaliteten så länge som möjligt. För patienter med njurcellscancer är biologisk terapi i kombination med individuellt anpassad smärtlindring den mest lovande vägen inom den palliativa vården.

Incidens, metastaser och kirurgi

Det amerikanska National Cancer Institute (NCI) uppskattade att knappt 49 000 fall av njurcellscancer skulle diagnosticeras under 2009 och att sjukdomen då skulle orsaka omkring 11 000 dödsfall. Sedan dess har antalet fall ökat markant – idag beräknas drygt 80 000 amerikaner få diagnosen varje år. I Sverige insjuknar omkring 1 000 personer årligen i njurcancer.

Enligt MedlinePlus ställs diagnosen oftast hos män mellan 50 och 70 års ålder, och hos ungefär en tredjedel av patienterna har cancern redan metastaserat till andra organ vid upptäckten. Om sjukdomen upptäcks innan den hunnit sprida sig rekommenderar onkologen vanligen en total eller partiell nefrektomi, det vill säga att hela eller en del av den drabbade njuren opereras bort. När tumören är liten är partiell njurkirurgi i regel lika effektiv som att operera bort hela njuren, enligt NCI.

Kemoterapi och strålning

Varken kemoterapi eller strålbehandling har visat sig särskilt effektiv mot själva njurcellscancern, enligt MedlinePlus. Metoderna kan dock användas mot sekundära tumörer som har spridit sig från den ursprungliga maligniteten i njuren. Har cancern spridit sig utanför njurarna är prognosen relativt ogynnsam, men åtgärder som bromsar sjukdomens utveckling kan minska symtomen och förlänga överlevnadstiden avsevärt.

Biologisk terapi – hörnstenen i den palliativa vården

Den främsta formen av palliativ behandling är biologisk terapi, även kallad immunterapi, enligt NCI. Behandlingsformen använder kroppens eget immunförsvar, direkt eller indirekt, för att bekämpa cancern eller lindra de bivirkningar som andra cancerbehandlingar kan orsaka.

Biologiska responsmodifierare (BRM)

Biologisk terapi kan byggas på en eller flera så kallade biologiska responsmodifierare, BRM, som stärker immunförsvarets svar på njurcellscancern. Enligt NCI omfattar gruppen kolonistimulerande faktorer, monoklonala antikroppar, interferoner, interleukiner och icke-specifika immunmodulerande medel. Interferoner har visat viss effekt vid denna cancerform, men interleukin-2 har varit ännu verksammare. Läkemedlet ges dock sällan till patienter som inte är i god allmänkondition, eftersom det kan ge kraftiga biverkningar – bland annat njursvikt, hjärtinfarkt och blödningar i mag-tarmkanalen.

• Kolonistimulerande faktorer – exempelvis filgrastim, sargramostim, epoetin och oprelvekin – stimulerar produktionen av vita blodkroppar, som ofta minskar under kemoterapi.
• Monoklonala antikroppar, som rituximab och trastuzumab, kan konstrueras för att hämma cancercellernas tillväxt.
• Icke-specifika immunmodulerande medel, exempelvis levamisol och bacillus Calmette-Guérin (BCG), stärker och aktiverar immunförsvaret i sin helhet.

Cancervacciner och genterapi befinner sig fortfarande på experimentstadiet, men kan enligt NCI visa sig effektiva för att bromsa tumörtillväxt i framtiden.

Moderna kompletterande behandlingar

Sedan de klassiska studierna har två ytterligare behandlingsgrenar fått ökad betydelse vid spridd njurcellscancer:

• Målriktad läkemedelsbehandling: Tyrosinkinashämmare som sunitinib, pazopanib och cabozantinib blockerar de signaler tumören behöver för att bilda nya blodkärl och fortsätta växa.
• Immunkontrollpunktshämmare: Läkemedel som nivolumab och pembrolizumab gör det möjligt för immunsystemets T-celler att angripa cancercellerna, ofta i kombination med andra preparat.

Tillsammans med noggrant anpassad smärtlindring, psykosocialt stöd och åtgärder som bevarar njurfunktionen ger dessa behandlingar idag många patienter längre överlevnad och en bättre livskvalitet än tidigare.