De två binjurarna, som sitter ovanpå njurarna, producerar hormoner som spelar en viktig roll för flera av kroppens funktioner. Precis som de flesta delar av kroppen kan dessa körtlar drabbas av tumörer, både godartade och elakartade. För att upptäcka sådana tumörer används en rad olika bilddiagnostiska undersökningar.
Binjurarna är gulorange till färgen och triangulära till formen. De består av ett yttre lager som kallas binjurebarken (kortex) och en inre kärna som kallas binjuremärgen (medulla). Barken producerar kortisol, som är en nyckelspelare i kroppens ämnesomsättning, samt aldosteron, som hjälper till att reglera blodtrycket. Binjuremärgen producerar adrenalin (epinefrin) och noradrenalin (norepinefrin) – båda två hormoner som aktiveras i situationer som kräver "kamp eller flykt".
Tumörer i binjurarna kan antingen vara godartade, så kallade adenom, eller cancerogena. Elakartade binjuretumörer är dock mycket sällsynta och utgör bara cirka 1 procent av alla binjuretumörer, enligt Cancer.net. American Cancer Society uppskattar att endast mellan 300 och 500 fall av binjurecancer diagnostiseras varje år. Sjukdomen är vanligare hos kvinnor än hos män och kan uppträda i alla åldrar, även om patienternas medelålder ligger mellan 45 och 50 år. Adrenokortikalt carcinom angriper binjurebarken, medan feokromocytom utgår från binjuremärgen.
Typiska symtom på adrenokortikalt carcinom är vätskeansamling i kroppen, viktökning, kraftig hårväxt i ansikte och på kropp hos kvinnor samt tidig pubertet hos barn. Feokromocytom, en tumör som är elakartad i endast cirka 10 procent av fallen, leder till en onormalt hög utsöndring av adrenalin. Detta ger i sin tur symtom som kraftiga svettningar, svår huvudvärk, snabb hjärtrytm, skakningar, ångest, illamående, viktnedgång och nedsatt tolerans för värme.
För att diagnostisera tumörer i binjurarna används flera olika bilddiagnostiska undersökningar: ultraljud, datortomografi (CT), magnetkameraundersökning (MR/MRI) samt MIBG-scintigrafi.
Ultraljud använder ljudvågor för att avbilda binjurarna och eventuella onormala tillväxter som kan finnas. Metoden är den billigaste av de bilddiagnostiska verktygen, men också den minst träffsäkra. Datortomografi (CT) är en högteknologisk röntgenundersökning som skapar flera tvärsnittsbilder av de organ eller kroppsdelar som ska undersökas. Undersökningen är smärtfri och tar högst 30 minuter för att bilda binjurarna och omkringliggande vävnader.
En magnetkameraundersökning (MR) använder magnetfält för att avbilda binjurarna eller andra delar av kroppen. Metoden ger bilder av samma höga kvalitet som CT, eller till och med bättre. En MR-undersökning kan dock ta upp till en timme. MIBG-scintigrafi är en nuklearmedicinsk teknik som används enbart för att upptäcka feokromocytom. Patienten injiceras med en radioaktiv isotop som samlas i områden med överaktiva hormonproducerande celler, exempelvis där ett feokromocytom finns. Detta är en tidskrävande undersökning som kan behöva upprepas en timme per dag under tre till fyra dagar i följd.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online