Cancer i huvud och hals uppstår i näsa, mun, svalg och hals. De flesta av dessa cancerformer utgår från skivepitelceller – de platta ytceller som klär slemhinnorna i munnen, svalget och näsan. Tumörer som istället utgår från körtelceller kallas adenokarcinom. Enligt Cancer.net står huvud- och halscancer för 3 till 5 procent av alla cancerfall i USA, drabbar män oftare än kvinnor och orsakar cirka 11 000 dödsfall årligen.
Cancer i munnen kan drabba läppar, tunga, tandkött, kinder, området under tungan, gommen, området bakom visdomständerna samt spottkörtlarna. Tumörer kan också uppstå inne i näsan och i bihålorna – de ihåliga utrymmena i benen runt näsan. Svalgcancer uppstår antingen i svalget, röret bakom näsan som leder till matstrupen och luftstrupen, eller i struphuvudet (larynx), där stämbanden sitter. Cancerformer i halsen involverar oftast lymfkörtlarna.
De största riskfaktorerna för skivepitelcancer i huvud och hals är alkoholkonsumtion, rökning och användning av snus. Enligt amerikanska National Cancer Institute hänger 85 procent av all huvud- och halscancer samman med tobaksbruk. Andra riskfaktorer inkluderar solexponering, infektion med humant papillomvirus (HPV), tidigare strålbehandling mot huvud och hals, dålig munhygien, vissa näringsbrister samt inandning av damm, asbest eller metallpartiklar.
Vanliga symtom är vita eller röda fläckar på tandköttet, tungan eller i munnen, ovanliga blödningar från mun eller näsa, svullnad i käken som påverkar hur tandproteser sitter, täppta eller kroniskt inflammerade bihålor, återkommande huvudvärk, smärta i övre tänderna, förlamning eller domningar i ansiktsmuskulaturen, svullnad runt ögonen eller käken, smärta vid sväljning samt ihållande smärta i mun, ansikte, haka, hals, öra, svalg eller käke. Kontakta alltid vården om du har besvär som inte går över.
Utredningen börjar med en fysisk undersökning av huvud och hals samt blod-, urin- och andra laboratorieprov. Du kan genomgå en endoskopi, där ett tunt instrument förs in via munnen eller näsan för att granska struphuvudet, matstrupen, svalget eller näsans insida. Ofta kompletteras undersökningen med bilddiagnostik, exempelvis röntgen, datortomografi (CT), magnetresonanstomografi (MR) eller positronemissionstomografi (PET). Läkaren kan dessutom ta ett vävnadsprov (biopsi) – detta är det enda säkra sättet att avgöra om vävnaden är cancerös.
Behandlingen anpassas efter cancerns placering och stadium samt patientens ålder och allmänna hälsa. Behandlingsplanen kan omfatta kirurgi för att avlägsna tumören, extern strålterapi eller intern strålbehandling – där radioaktivt material placeras direkt i tumören – samt cellgiftsbehandling (kemoterapi). Ofta kombineras flera behandlingsmetoder för bästa möjliga resultat.
Cirka 82 procent av patienterna kan räkna med att överleva minst fem år om skivepitelcancer i huvud och hals upptäcks tidigt. Om cancern inte upptäcks förrän den har nått ett avancerat stadium är femårsöverlevnaden endast 27 procent. Hos 40 procent av långtidsöverlevande återkommer cancern inom längre tid, vilket gör regelbundna kontroller efter avslutad behandling extra viktiga. Tidig upptäckt är därför den enskilt viktigaste faktorn för en god prognos.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online