Njurcancer uppstår när cancerceller och/eller tumörer påträffas i en eller båda njurarna. Sjukdomen ger ofta inga eller mycket diffusa symtom i tidiga skeden, vilket gör att tumörer i många fall upptäcks av en slump i samband med rutinmässiga röntgenundersökningar eller datortomografier. Det innebär att en stor andel njurcancrar diagnostiseras tidigt, när tumören fortfarande är liten och cancern inte hunnit sprida sig.
Kirurgisk behandling är i regel både den främsta och den enda behandlingsformen vid lokaliserad njurcancer, det vill säga när cancern endast finns i njuren. Att avlägsna tumören och de cancerösa cellerna är mycket effektivt för att bota sjukdomen, särskilt om cancern upptäcks och behandlas innan den hinner avancera.
I de flesta fall kan tumören opereras bort utan att njurens funktion försämras nämnvärt. Det möjliggör en snabbare återhämtning och en snabb återgång till ett normalt liv när cancern gått i remission eller helt försvunnit.
En mer avancerad form av njurcancer uppstår när tumören växer in i vena cava inferior – den stora kroppsvene som njuren via sin ven dräneras till. Detta tillstånd klassificeras som njurcancer i stadie III. När cancercellerna väl trängt in i venen kan de börja växa där och sprida sig längs venen i riktning mot hjärtat.
Denna typ av kärlinvasiv tumör kallas tumörtrombos, eftersom den liknar en blodpropp som följer blodflödets riktning i venen och i värsta fall når hela vägen fram till hjärtat. Även om detta är betydligt allvarligare och svårare att behandla än njurcancer i stadie I eller II, är det nästan alltid tekniskt möjligt att operera bort tumören – även när den har nått upp till hjärtat. Trombosen i venen orsakar dessutom sällan några allvarliga problem eller symtom i sig.
Vid vissa av dessa operationer kan det bli nödvändigt att använda en kärlprotes (graft), men för de flesta former av lokaliserad njurcancer går det bra att ta bort tumören utan att njurens funktion påverkas negativt.
Kirurgi som syftar till att bota njurcancer har två mål: att avlägsna tumören och alla cancerceller, samtidigt som njurens hälsa och normala funktion bevaras. Med en erfaren kirurg kan båda målen oftast uppnås, förutsatt att cancern inte har spridit sig eller blivit för stor, och att den fortfarande är begränsad till själva njuren.
Traditionellt har öppen nefrektomi varit den rekommenderade behandlingen vid njurtumörer. Vid en nefrektomi opereras njuren för att avlägsna tumören och de cancerösa cellerna. Modern teknik har dock skapat nya möjligheter: i dag kan många operationer utföras laparoskopiskt, det vill säga som titthålskirurgi via små snitt i stället för ett stort öppet ingrepp. Den minimalinvasiva metoden ger kortare sjukhusvistelse, snabbare läkning och mindre ärrbildning.
Vid en öppen nefrektomi öppnas njuren och tumören tillsammans med de cancerösa cellerna avlägsnas. Beroende på cancerns utbredning kan antingen hela njuren och/eller omgivande lymfknutor behöva tas bort.
Vid mer avancerad cancer kan en radikal nefrektomi utföras. Det innebär att hela njuren, de omgivande lymfknutorna och den binjure som sitter ansluten till njuren tas bort. Detta radikala ingrepp görs för att fånga upp eventuella cancerceller som spridit sig till lymfknutorna och/eller binjuren, eftersom detta ofta är de första platser dit njurtumörceller sprider sig när tumören växer.
Patienter med mindre tumörer behöver sällan genomgå radikal nefrektomi. Är tumören begränsad till njurens nedre del behöver normalt sett inte binjuren tas bort. Lymfknutorna avlägsnas endast om det finns misstanke om att cancern har börjat sprida sig dit. När en öppen nefrektomi utförs och binjuren samt lymfknutorna får vara kvar, kan en normal njurfunktion bevaras.
Vid laparoskopisk nefrektomi avlägsnas tumören och de cancerösa cellerna med hjälp av titthålsteknik: flera små snitt görs i buken, varigenom en kamera (laparoskop) och fina instrument förs in. Metoden ger en snabbare återhämtning och minimerar ärrbildningen jämfört med öppen kirurgi.
Laparoskopisk nefrektomi är oftast förstahandsval vid små och medelstora tumörer – normalt 8 centimeter i diameter eller mindre. Metoden rekommenderas däremot inte vid stora tumörer, tumörer som växt in i omgivande blodkärl eller andra organ, eller när det finns misstanke om att cancern spridit sig till lymfknutorna.
Eftersom både öppen och laparoskopisk nefrektomi kan bevara njurfunktionen är det i princip patientens val vilken operationsmetod som ska användas. Många kirurger har lång erfarenhet av öppen kirurgi eftersom metoden funnits längre, vilket kan spela in i valet. För äldre eller skröpliga patienter kan dock den kortare och enklare återhämtningstiden efter en laparoskopisk operation vara en avgörande fördel.
I motsats till radikal nefrektomi kan en partiell nefrektomi bevara njurfunktionen, eftersom endast tumören och en marginal av frisk vävnad avlägsnas. Partiell nefrektomi är dock bara ett alternativ för patienter med små, lokaliserade tumörer – ungefär 4 centimeter i diameter eller mindre – som ligger på vissa delar av njuren.
Tumörer som sitter i mitten av njuren eller högst upp rekommenderas normalt inte för partiell nefrektomi. Tumörer i njurens mitt är svåra att nå med instrumenten, och sitter tumören högst upp på njuren finns det större risk att även binjuren påverkats av cancerceller.
Eftersom de flesta människor kan leva ett fullt normalt liv med bara en fungerande njure är det ofta bäst att ta den säkra sidan och genomgå en radikal nefrektomi. Det finns dock situationer då en partiell nefrektomi är att föredra:
Eftersom det finns en risk för lokalt återfall efter partiell nefrektomi rekommenderas metoden endast för patienter med mycket små tumörer, eller för dem som skulle behöva dialys om njuren togs bort på grund av problem eller potentiella problem med den kvarvarande njuren.
Ablation är ett alternativ till kirurgi som innebär att tumören förstörs med hjälp av energi. Med hjälp av bilddiagnostik, exempelvis datortomografi, magnetkameraundersökning (MRI) eller ultraljud, identifieras exakt rätt plats. Sedan förs en sond in i tumören. Beroende på vilken ablationsmetod som används förstörs tumören antingen genom uppvärmning (radiofrekvensablation) eller genom nedfrysning (kryoblation).
Även om teknikerna är minimalinvasiva och i vissa fall inte ens kräver generell narkos, är de begränsade till små tumörer – 4 centimeter eller mindre – som inte ligger nära njurens mitt eller i anslutning till vitala organ. Dessutom betraktas metoderna fortfarande av de flesta som experimentella.
Vid lokaliserad njurcancer är kirurgi den mest framgångsrika behandlingen, och valet mellan öppen nefrektomi, laparoskopisk nefrektomi, partiell nefrektomi eller ablation beror på tumörens storlek och läge samt på patientens allmänna hälsa. En noggrann bedömning gjord tillsammans med en urolog ligger till grund för bästa möjliga resultat och en så snabb återhämtning som möjligt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online