
Leiomyosarkom är en sällsynt cancerform som utgår från glatta muskelceller i mjukvävnaden. Tumörerna kan bildas i reproduktionsorganen, bäckenet, stora blodkärl och andra delar av kroppen där glatta muskelceller förekommer. Sjukdomen är känd för sin aggressiva natur och sin förmåga att sprida sig till andra organ, vilket i hög grad påverkar prognosen.
Leiomyosarkom har i allmänhet en ogynnsam prognos, med en överlevnad som ofta understiger tre till fem år. Detta beror framför allt på cancern höga benägenhet att återkomma efter behandling samt att bilda metastaser i andra delar av kroppen. Tidig diagnos och omfattande kirurgisk behandling är de viktigaste faktorerna för att förbättra överlevnaden.
När cancern uppträder i retroperitoneum – utrymmet bakom bukhinnan, som klär bukhålan – är tumörerna oftast dödliga. Detta beror delvis på att tumörerna i detta område ofta växer sig stora innan de upptäcks, och att de ligger nära viktiga organ och stora blodkärl, vilket gör fullständig kirurgisk borttagning svår.
Levern är den vanligaste platsen dit leiomyosarkomet metastaserar. När cancern spridit sig till levern blir behandlingen betydligt mer komplicerad, och prognosen försämras väsentligt. Behandlingsalternativ kan då omfatta kirurgi, kemoterapi eller riktad cancerbehandling beroende på tumörens utbredning.
Leiomyosarkom är ofta svårt att upptäcka i ett tidigt skede, eftersom symtomen vanligtvis är få eller helt obefintliga. I takt med att sjukdomen fortskrider visar den endast minimala symtom, såsom obehag och svullnad, orsakade av att tumören trycker mot omgivande organ och vävnader. Detta innebär att många patienter inte får diagnos förrän sjukdomen redan har nått ett avancerat stadium.
De främsta symtomen på leiomyosarkom är en kännbar knöl eller bulk, smärta samt ansamling av vätska i bukhålan. När cancern har spridit sig till levern kan symtomen omfatta förstorad lever, gulsot (ikterus) samt stopp i levervenen. Andra symtom kan vara svullna ben, nedsatt njurfunktion och blockering av njurvenen. Vid sådana symtom bör läkare snarast utreda orsaken med bildundersökningar, som datortomografi eller magnetkameraundersökning, samt vävnadsprov för att fastställa diagnos.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online