Cancer i bukspottkörteln uppstår när elakartade celler attackerar organet. Eftersom bukspottkörteln är en körtel som utför flera viktiga uppgifter, bland annat att utsöndra hormoner och matsmältningsenzymer, kan cancer i detta organ vara särskilt komplicerad. Dessutom ger denna cancerform nästan inga symtom förrän den har nått ett avancerat stadium, vilket gör behandlingen betydligt svårare.
Strålbehandling är en accepterad metod för att behandla bukspottkörtelcancer. Med denna metod utsätts patienten för högenergetisk strålning i form av röntgenstrålar för att döda de elakartade cellerna. Behandlingen kan ges externt, när strålarna riktas in mot kroppen utifrån, eller internt, när radioaktiva material placeras nära det drabbade området. Strålningen kan förstöra cancerceller, men skadar även intilliggande friska celler. En ytterligare nackdel med strålbehandling är att den kan orsaka biverkningar som illamående, kräkningar, diarré och utmattning.
Kemoterapi å andra sidan innebär användning av läkemedel för att stoppa tillväxten av cancerceller. Även här kan läkemedlen injiceras i en ven eller muskel, eller tas oralt. I vissa fall är även regional kemoterapi möjlig, det vill säga att läkemedlet injiceras nära bukspottkörteln.
Vid bukspottkörtelcancer är strålbehandling mindre vanlig än kemoterapi av två skäl. För det första är strålning bäst lämpad för lokaliserad cancer, och när bukspottkörtelcancer upptäcks har sjukdomen ofta redan börjat sprida sig. I de fall där onkologen bedömer att cancern är väl avgränsad kan dock strålbehandling övervägas som ett alternativ. För det andra är bukspottkörteln svår att nå på grund av sitt läge i kroppen.
I många fall kombineras strålbehandling och kemoterapi för att behandla bukspottkörtelcancer. Detta görs i syfte att hålla cancern under kontroll så långt som möjligt och kallas kemoradiation. Enligt National Cancer Institute får patienter med så kallad "borderline resektabel" cancer denna kombinationsbehandling. Det innebär att det finns potential att krympa tumören och att hålla cancern lokaliserad, så att en eventuell operation kan avlägsna sjukdomen helt.
Normalt föregår strålbehandlingen kemoterapin, av den enkla anledningen att befintliga cancerceller först måste förstöras och hindras från att sprida sig innan de kan behandlas med läkemedel.
Strålbehandling och kemoterapi används tillsammans eftersom de har delvis olika funktioner. Strålbehandling är en riktad behandling som endast förstör cancerceller i det område där strålningen ges. Kemoterapi är däremot en systemisk behandling som kan påverka cancerceller i hela kroppen. När strålbehandling ges först kan den rikta in sig på cancerceller i cancerns primära område. Kemoterapin kan sedan ges i syfte att utrota eventuella kvarvarande cancerceller samt mikroskopiska celler som kan ha spridit sig i kroppen bort från bukspottkörteln.
De vanligaste kemoterapiläkemedlen vid behandling av bukspottkörtelcancer är gemcitabin, fluorouracil, docetaxel, cisplatin samt mitomycin (mitomycin C). Bland nyare läkemedel finns kapecitabin, oxaliplatin och irinotekan, som visat sig mycket lovande för att uppnå bättre behandlingsresultat.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online