
Bukspottkörtelcancerbehandling är högt individualiserad, beroende på cancerstadiet, patientens allmänna hälsa och personliga preferenser. En multidisciplinär lag – inklusive medicinska onkologer, kirurger och strål-onkologer – samarbetar för att utforma den optimala planen.
Kirurgi erbjuder enda chansen till bot men är endast genomförbar för lokaliserade tumörer (ca 15–20% av fallen). Procedurer inkluderar:
Högenergistrålar riktar in cancerceller. Används före operation (neoadjuvant) för att krympa tumörer, efter operation (adjuvant) för att eliminera mikroskopisk sjukdom, eller kombinerad med kemoterapi (kemostrålning) för lokalt avancerad sjukdom.
Systemiska läkemedel dödar cirkulerande cancerceller. Vanliga regimer inkluderar FOLFIRINOX eller gemcitabin plus nab-paklitaxel. Kan ges ensamt, med strålning, eller före/efter operation.
Läkemedel attackerar specifika molekylära drivkrafter. Exempel inkluderar erlotinib (EGFR-hämmare), olaparib (PARP-hämmare för BRCA-mutationer) och KRAS G12C-hämmare för specifika genetiska profiler.
Checkpoint-hämmare (t.ex. pembrolizumab) hjälper immunsystemet att känna igen cancer. För närvarande godkänd för tumörer med hög mikrosatellitinstabilitet (MSI-H) eller mismatch-reparationsbrist (dMMR).
Vid avancerad sjukdom flyttas fokus till livskvalitet: smärtlindring, gallvägsstent för gulfeber, magbypass för obstruktion, näringsstöd och psychosocial vård.
Behandlingsbeslut bör alltid involvera ett specialiserat bukspottkörtelcancerteam för att väga nytta, risker och livskvalitetseffekter.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online