Definition
Trigonen är en glatt, triangulär, högt känslig region av blåsbasen, avgränsad av de två ureterorificierna och den inre urinröresöppningen. Det är embryologiskt distinkt (härstammar från absorberade mesonefriska gängar) och histologiskt skilt från resten av blåslemhinnan.
Gränser
- Superiort (bas): Interureterisk rygg (slemhinnarygg som kopplar de två ureterorificierna).
- Inferiort (apex): Intern urinröresöppning.
- Laterala: Linjer som kopplar varje ureterorificium till den inre urinröresöppningen.
Viktiga egenskaper
- Slemhinna sitter fast i detrusormuskeln → glatt, icke-distensibel.
- Rik sensorisk innervering (pelvisk plexus) → initierar miktionreflex vid sträckning.
- Ureterorificier: skräv inramural bana → fysiologisk ventil som förhindrar vesikoureteral reflyx.
- Blåsuvula: liten höjd bakom den inre urinröresöppningen (mer framträdande hos män, från prostatamedianloben).
Klinisk betydelse
- Trigon-sparande cystektomi: Bevarar kontinens och ureterimplantation.
- TURBT: Tumörer i trigon kräver försiktighet för att undvika ureter-skada.
- Neurogen blåsa: Trigonkänslighet förändras vid ryggmärgsskada.
- Cystoskopi orienteringspunkt: Nyckel för orientering.
- Inflammation (triginit): Orsakar pollakisuri, imperativ, dysuri.
Embryologisk not
Trigonen härstammar från de mesonefriska (Wolffianska) gängarna, medan resten av blåsepitelet är endodermalt (från urogenital sinüs). Detta förklarar dess distinkta histologi och innervering.
