Neoadjuvant kemoterapi definieras som en behandling som ges till en patient för att minska en tumörs storlek innan en planerad operation eller annan behandlingsinsats, exempelvis strålterapi. I vissa fall stör tumören omgivande organ eller gör det omöjligt att avlägsna den helt. När tumören väl har krympt kan den opereras bort på ett betydligt effektivare sätt.
Cancer innebär att celler delar sig snabbt och okontrollerat, växer fort och kan sprida sig till andra delar av kroppen. Dessa celler samlas ofta och bildar en tumör, alltså en koncentrerad ansamling av celler. Enligt National Cancer Institute finns det över 100 olika typer av cancer som kan angripa kroppens organ.
Cancer kan begränsas till tumörens ursprungliga plats, men den kan också bli invasiv genom att sprida sig till andra organ. Begreppet metastas betyder att cancern har spridit sig från den ursprungliga tumören till en sekundär plats. Invasiv cancer innebär att de snabbt delande cancercellerna har vandrat vidare och invaderat ett närliggande organ.
I vissa fall har patienten en tumör som är betydligt för stor för att kunna opereras omedelbart. Bröstcancer kan till exempel invadera bröstets lobuler och bilda relativt stora tumörer som skulle kräva omfattande borttagning av vävnad. Vissa onkologer väljer därför att först rikta kemoterapin mot tumören för att minska dess storlek.
Ett mindre tumörstorlek gör operationen mindre invasiv. Neoadjuvant behandling används ofta som ett första steg vid behandling av inflammatorisk bröstcancer.
Den mest uppenbara fördelen med neoadjuvant kemoterapi är att tumören minskar i storlek. Vid bröstcancer kan behandlingen ibland göra det möjligt att utföra en bröstbevarande operation i stället för en fullständig mastektomi. Minskning av tumörmassan och därmed borttagning av mindre bröstvävnad kallas bröstbevarande kirurgi.
Denna typ av behandlingsplan tar hänsyn både till att angripa tumören aggressivt och till att begränsa behovet av rekonstruktiv kirurgi. Neoadjuvant kemoterapi ger dessutom snabb återkoppling utifrån den ordinerade behandlingsplanen. Läkarna övervakar tumörens storlek noggrant, och tecken på positiva resultat i form av minskad tumörstorlek syns direkt.
Läkare använder även neoadjuvant kemoterapi för att hantera stora tumörer som trycker mot eller tränger in i närliggande organ eller vävnader. När en läkare tar bort en tumör eftersträvas en ren marginal runt hela tumörens omkrets, vilket kan vara svårt att uppnå, särskilt vid stora tumörer.
För att få en ren marginal måste kirurgen ta med extra vävnad utanför tumörområdet för att säkerställa att hela tumören avlägsnas. Stora tumörer kräver så omfattande borttagning av vävnad att det kan bli problematiskt att garantera fullständigt avlägsnande. Genom att minska tumörens storlek ökar neoadjuvant behandling chansen att uppnå rena marginaler.
De flesta tänker på kemoterapi som en cancerbehandling som ges efter en operation för att ta bort en tumör. Denna standardbehandling kallas adjuvant terapi och innebär att läkaren kan använda kemoterapi, strålning eller hormonbehandling för att förhindra ytterligare spridning av cancern.
Den huvudsakliga skillnaden mellan neoadjuvant och adjuvant behandling ligger i syftet med terapin. Läkemedlen kan vara desamma, men avsikten skiljer sig åt. Neoadjuvant kemoterapi behandlar tumören för att krympa den, medan adjuvant kemoterapi behandlar kroppen efter att tumören tagits bort. Adjuvant kemoterapi riktar sig direkt mot risken för återfall genom att angripa cancerceller i kroppen som kan ha spridit sig under tumörens tillväxtfas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online